Kategoriarkiv: NANOWRIMO

Word count

Under november skrev jag c:a 15.000 ord i och med National Novel Writing Month. I december skrev jag c:a 15.000 ord enbart i bloggen. Och då skrev jag ändå minst tre inlägg om dagen. Det verkar inte som att jag har förmågan att skriva mer än 15.000 ord under en månad. Ska jag få ihop 50.000 ord som är målet i NaNoWriMo, behöver jag ha 3-4 månader på mig. Det är någonting att ha i åtanke inför det fortsatta skrivandet. Ett färdigt manus ligger långt fram i tiden. Men det får ta den tiden det tar.

Slutavräkning

Det blev inga fler ord skrivna. Jag tror inte ens att jag har mångordsskrivande i mig. Huvudet låser sig och det är svårt att koncentrera sig på att få ner orden i skrift. Nu är det däremot bildmånad. Hela december ägnas åt fotografering och bildbehandling. Jag låter skrivandet vila. Det skrivna ordet får hålla sig till bloggen. Vi får väl se om en månads bloggande resulterar i 50.000 ord.

Final word count: 13712

Slutspurt

Nu är det sista dagen på National Novel Writing Month. Jag har 36288 ord kvar att skriva innan jag kommer i mål. Det är bara att bita i och försöka klämma ur sig några sista ord. Jag tvivlar dock på att det blir tillräckligt för att ha ett första utkast klart. Det får bli som det blir när det inte kan bli som det borde.
Word count: 13712

Bortförklaringar

Hela skrivperioden har jag blivit jagad av förhatliga förkylningsdemoner. De har jagat in mig i ett hörn och slitit ut varje uns av koncentrationsförmåga ur min kropp. Jag har inte förmågan att disciplinerat koncentrera mig på att skriva, när jag helst av allt vill tycka synd om mig själv. När jag väl har jagat bort demonerna kan koncentrationen leta sig tillbaka. Kanske finns det då en del månad kvar? Vi satsar på det.

Word count: 13712

Att bara vara tyst.

Igår såg (hörde) jag delar av en föreläsning på kunskapskanalen. Kontentan var att den som avslöjar sin målsättning minskar chansen att komma i mål. Tydligen är det så att själva nämnadet av målet ses som ett steg mot målet och minskar kämparglöden. Man tror sig vara närmare målet än vad man egentligen är.
Osökt kommer jag att tänka på mina offentliga nyårslöften genom åren. Det är inte mycket som har uppnåtts. Jag talar om vad jag vill åstadkomma och känner mig nöjd med att offentliggöra mitt mål. Jag känner att jag utmanar mig själv och därigenom kommer en bra bit på väg. Sedan dör allting ut.
Ett annat exempel är skrivandet. Jag talar om att jag ska skriva en roman. Det har jag gjort i mer än tio år nu. Inte blir det någonting. Kanske ska jag helt enkelt bara lära mig att vara tyst och arbeta i lönndom.
Word count: 13712

Borde jag vara orolig?

Den som håller koll på ”word counten” nedanför har säkert märkt att det inte direkt rör på sig. Det är samma siffra som visar sig. Dag efter dag. Trots att orden inte ökar i antal, är jag inte orolig. Jag petar i texten och flyttar om bland orden. Jag har berättelsen i huvudet konstant och funderar på hur den skall utvecklas på bästa sätt. Just nu funderar jag på hur man bäst gestaltar huvudpersonen i en historia berättad i jag-form. Sedan är det väl meningen att jag även ska utöka mängden ord under dagens lopp. Nu är det halvtid i skrivarverkstaden. Om två veckor bör jag ligga på 50.000 ord. Än är jag inte orolig. Borde jag vara det?
Word count: 8288

Drömsekvens

I slutet av dokumentet har jag skrivit ordet ”drömsekvens”. Jag inser att det förmodligen är ett stödord för att komma ihåg någonting. Frågan är bara vad det är jag ska komma ihåg. Jag får ingen aha-upplevelse av att se ordet ”drömsekvens”. När jag läser igenom texten har jag svårt att se vad jag har kopplat samman ”drömsekvens” med. Jag måste nog bli tydligare i mitt stöd till mig själv.
Word count: 8288

Det förbjudna redigerandet.

Jag har bjudit hem den inre redigeraren, för att styra upp arbetet. Det fungerar inte att bara kasta ur sig ord urskiljningslöst. Inte för mig. Den inre kritikern är allt för högljudd. När jag har fått till någon sorts ordning i oredan kan jag kasta loss ordjakten igen. Planen är hur som helst att låta november vara en textmånad och december en bildmånad. Jag skriver månaden ut och låter sedan texten vila till efter nyår, då den riktiga textredigeringen tar vid. Under december månad tar jag tag i den eftersläpande bildredigeringen.
Nu ska jag bara försöka skrämma iväg den inre kritikern med lite vitlök, så att det blir någon textmassa att redigera.

Word count: 8288

Research and destroy

Ibland kan jag känna att det vore bra att ha gjort någon form av research, innan jag började skriva. Som det är nu fastnar jag hela tiden i frågor. Varje liten idé kräver information. Tänk om svaren sedan visar sig döda berättelsen. ”Det fanns inga mobiltelefoner på Elvis Presleys tid, därför är det högst osannolikt att han dog av strålning från densamma.” Sådant kan ta kraft från den bästa av berättare. Kanske borde jag börja skriva fatasy i stället och strunta i ”äkthet”. ”Brulghur stod på toppen av Gnufraagh och blickade ut över Flööörghflääämph och kände att tiden var inne för strid.” Eller kanske inte.
Igår hittade jag ett stycke text som var bra. Jag har inget minne av att jag har skrivit det stycket, men det borde jag väl ha gjort. All text runtomkring var min egen åtminstone. Irriterande att inte vara hundra procent säker på om man är ett geni eller inte. Nåväl, åter till textmassan.
Word count: 8288

Att skriva sig in i ett hörn.

Förra året gjorde jag ett klassiskt fel. Jag skrev mig in i väggen. Det är tydligen vanligt att man klarar av att skriva 20-30 sidor på ren entusiasm. Sedan tar det slut. Det var vad som hände mig. Jag hade hela historien färdig i huvudet. Jag lade ut de pusselbitar som jag hade till mitt förfogande och insåg att de inte räckte till. Min roman skulle inte ens bli en novell. Desperat började jag skriva till scener som inte passade in. Allt för att få fler ord. Ett kvantitativt skrivande som tog över det kvalitativa tänket. Jag skrev in mig i ett hörn och hade ingen möjlighet att ta mig ut. Entusiasmen försvann.Om jag idag läser igenom det jag skrev förra året, så är det inte så illa. Problemet är att alla stycken ligger huller om buller. Det saknas en röd tråd som gör det möjligt att se vad som saknas i historien.
I år använder jag mig av en annan taktik. En taktik som mer passar in med mitt sätt att skriva. Jag är helt enkelt ingen kamikazeskribent, som kan kasta mig huvudstupa in i en längre text. Jag behöver mer struktur. I år lägger jag först upp en struktur av scener, för att se vad som eventuellt fattas. Scenerna beskrivs kortfattat och utgör ett synopsis. När jag har byggt ett historieskelett som håller ihop, fyller jag på med textkött på benen. Förhoppningsvis blir slutresultatet en bestialisk text. Den som lever får se. Jag provar mig fram och ser vilken metod som passar mitt skrivande bäst. NaNoWriMo ser jag mest som en möjlighet att gå in helt för skrivandet. Blir jag klar innan månades slut är det enbart en bonus.
Word count: 8229