Arvet

Igår hittade jag några askar med diabilder. Det var bilder som min pappa tog på 60-talet. Jag brukar återkomma till dem med jämna mellanrum. Eftersom min pappa är död sedan många år är bilderna det enda som jag har kvar. Det är riktigt bra bilder. Tidsdokument, familjebilder och fotografiska experiment i en salig blandning. Trots att jag inte hade hunnit fylla två år när han dog, har jag ärvt två stora intressen av honom. Musik och fotografi. Vi lyssnar inte på samma musik och vi fotograferar inte samma objekt, men det finns beröringspunkter. Pappa lyssnade på opera och jag lyssnar på hårdrock. Bägge är teatraliska konstformer som premierar tekniskt kunnande hos utövarna. Steget från en operaföreställning till en konsert med Watain är inte så stort som man skulle kunna tro.
När jag tittar på pappas bilder ser jag en del bilder som jag själv har tagit. Även om mina bilder är tagna långt senare. Det är vardagliga bilder som visar världen som den ser ut. Precis det som jag själv eftersträvar i mitt fotograferande. Vi använder oss dock av olika tidsmarkörer. Där pappa valde att visa människor har jag valt att visa fordon. Äpplet faller inte långt från trädet, även om trädet inte längre är kvar när äpplet landar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *