Bostaden ger existentiell ångest

Klockan hade med god marginal passerat 22, när jag närmade mig bostaden. Det var dagen innan midsommarafton. Av gammal vana tittade jag på namnskylten i porten, på jakt efter mitt namn. Det fanns inte där. Jag tittade en gång till. Det fanns fortfarande inte. På platsen där mitt namn borde stå fanns ett annat namn. Ett okänt namn.

Samma okända namn fanns uppsatt på postfacket. Jag provade min nyckel. Den passade. Posten i facket var adresserad till mig, men någon annans namn stod på namnskylten. Jag vandrade upp i byggnaden.

Utanför min dörr fanns en namnskylt. Det var inte mitt namn som var placerat på skylten. Försiktigt förde jag in dörrnyckeln och öppnade dörren. Jag hade inte blivit förvånad om jag hade stigit rakt in i den okända personens bostad. Nu var det min egen bostad jag klev in i, även om alla namnskyltar berättade en annan historia. Det är obehagligt att behöva känna sig som en inbrottstjuv i sitt eget hem. I posten låg ett meddelande från Bostaden. De ville avflyttningsbesikta lägenheten någon dag senare. Avflyttningsbesiktning en månad innan avflyttning?

Klockan hade passerat kontorstid och almanackan förkunnade att det skulle dröja ett antal dagar innan det återigen var kontorstid. Jag förväntade mig hela tiden att den okände personen skulle dyka upp och hävda sin rätt till min bostad. Någonting var riktigt fel, men var låg felet och hur skulle det åtgärdas saknades svar på. För en person som redan tidigare går omkring med negativa tankar, var detta ingen trevlig situation.

Måndag morgon innebar telefonsamtal. Namnbyte är misstag som skall åtgärdas. Tidig avflyttningsbesiktning är bovärd som vill åka på semester. Lugnare är undertecknad som vill slippa existentiell ångest.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *