Etikettarkiv: Knivsta

Kvantum

Kvantum
Nu är det snart dags att inviga det nya ICA Kvantum. Idag kom ett vykort från Posten som berättade att postservicen på ICA är stängd medan flytt pågår(ett dygn ungefär). För mig personligen blir det längre gångväg till den nya butiken. Det är inte direkt imponerande att en kommun med omkring 15.000 invånare, endast kan erbjuda dessa invånare en mataffär att handla i. 

Contraktormaskiner

Maskinkontakt nr 6/1981
När jag bläddrar igenom gamla nummer av Maskinkontakt, hittar jag plötsligt ett Knivstaföretag bland annonsörerna. Contractormaskiner sålde olika sorters maskiner för grushantering. I annonsen, som publicerades ungefär ett halvår innan konkursen, figurerar ett sorteringsverk från Powerscreen. Verksamheten har hunnit flytta in till Uppsala. Det är ändå lite kul att hitta ett lokalt företag i Maskinkontakt. På sjuttiotalet var näringslivet i Knivsta på en annan nivå än vad det är i dagsläget.

J.E. Eriksson Contractormaskiner AB (556147-5988) bildades den 17 februari 1971. Aktiekapitalet uppgick till 25.000 kr. Bolagets postadress var Apoteksvägen 23 i Knivsta. I verksamhetsbeskrivningen kan man se att bolagets syfte är försäljning av maskiner inom grushantering, samt därmed förenlig verksamhet. 1976 ändras bolagets postadress till Box 51, 741 00 Knivsta. 1977 ändras bolagets postadress till Apoteksvägen 8 i Knivsta. 1978 ökas aktiekapitalet till 75.000 kr, samtidigt som postadressen åter ändras till Box 51, 741 00 Knivsta. 1979 ändras bolagets firmanamn till Contractormaskiner J.E. Eriksson AB. Samtidigt ändras postadressen till Box 657, 751 27 Uppsala. Den 7 december 1981 försattes bolaget i konkurs. Den 15 oktober 1983 är konkursen avslutat utan överskott och bolaget är därmed upplöst.

Bröderna Modin

I början av 1900-talet startades ”Knivstas Maskin- och Redskapsaffär”. 1908 tas verksamheten över av Bröderna Modin. Bröderna Modin uppförde sitt första egna affärshus i knivsta året efter. Det är i bruk till 1969 då deras nya lokal invigs. Numera huserar Swedbank i lokalerna. I ett annonsblad från 1923 berättas att man har mekanisk verkstad, samt en filial i uppsala. Bröderna Modin & Co annonserade 1949 om ”automobilier, järnvaror, lantbruksmaskiner, rör- och sanitetsanläggningar”. Redan tidigt innehar man en agentur för Ford. T-forden importeras i lådor och monterades i Knivsta. 1959 ombildas företaget till aktiebolag, genom köp av Gustaf Sjödin AB (556033-8666). Bolaget namnändras till Modins i Uppsala AB. Bilhandeln expanderar till fler orter i Uppland.

Centralvägen 14
I slutet av 1969 invigs Bröderna Modins nya affärshus. Det är placerat i korsningen Forsbyvägen/Apoteksvägen. Byggnaden inrymmer även livsmedelshall. Samtidigt med invigningen bildas Järn AB Bröderna Modin (556131-8659). I början av åttiotalet börjar järnhandeln att avvecklas. Posten övertar delar av lokalen. Järn AB Bröderna Modin byter i slutet av 1982 namn till Knivsta Järn, Färg, Sport AB. 1984 går järnhandeln i konkurs. Idag finns post och bibliotek i lokalerna.

Korsningen Forsbyvägen/Apoteksvägen
På Knivstavägen finns Modins verkstadsanläggning. I slutet av 70-talet minskas verksamheten i knivsta. Försäljning av bilar och lantbruksmaskiner koncentreras till Uppsala. I november 1980 försätts Modins i Uppsala AB i konkurs.

Knivstavägen 6

Verksamheten i Uppsala fortsätter i nya bolagskonstruktioner. 2009 firar Ford-återförsäljaren Modins Bil i Uppsala AB hundrårsjubileum.

Knivsta Sågverk

1899 bildades Knivsta Sågbolag Rosenlund & Co. Det var ett kompanjonskap mellan Lundqvist & Huddén och Olsson & Rosenlund. 1900 uppförs ett sågverk med hyvleri på Gredelbytomten. 1906 byggdes ett tegelbruk för tillverkning av mur och taktegel. Sågning utfördes under vinterhalvåret, medan tegeltillverkningen utfördes sommartid. 1917 fussionerades Lundqvist & Huddén och Knivsta Sågbolag. Det nya bolaget fick namnet Lundqvist & Huddéns tegel- och trävaru AB (556014-3181). För att nå ut till kunder i det expanderande Stockholmsområdet, öppnades brädgårdar i Tureberg och Älvsjö. 1956 var sista året med tegeltillverkning. 1964 bytte bolaget namn till Lundqvist & Huddén AB. Bolaget var då i Olsson & Rosenlunds ägo.
1971 såldes Olssons & Rosenlunds AB till Industrivärden. 1982 var det dags för ägarbyte igen. Lundqvist & Huddén AB bytte namn till Fastighets AB Gredelby. Sågverket i Knivsta bröts ut och lades i ett ”nytt” bolag som fick namnet AB Knivsta Sågverk (556007-1671). I bolaget ingick även skogsfastigheter i västmanland. 1985 skiljdes sågverk och skog åt. Bolaget bytte namn till AB Starfors Skogar. Sågverket i Knivsta lades återigen i ett ”nytt” bolag, som fick överta namnet AB Knivsta Sågverk (556035-8706). Knivsta Sågverk ingick nu i Lövsta-gruppen, tillsammans med Österlövsta Industriemballage AB. I slutet av 1986 gick AB Knivsta Sågverk och Lövsta-gruppen Trä AB i konkurs.
Konkursboet köps upp av den börsnoterade Fagerlidkoncernen. 1987 placeras Knivsta Sågverk i ett ”nytt” bolag som får namnet Knivsta Trä AB (556048-1912). Fagerlidkoncernen expanderar och är under 1990-talet europas sjätte största sågverksföretag. I Fagerlidkoncernen ingick även Fagerlid Såg AB, Fagerlid Gluelam AB, Vanern Timber AB, Forsviks Skogar AB, Götene Träindustri AB, Nyhammar Trä AB,Vänerply AB och Mälarply AB, samt de finska sågverken Aureskoski och Lapuan Saha. Fagerlid ses som ett stabilt kort när jag i slutet av 1990-talet komponerar en lokal aktieportfölj. Lönsamheten är dock låg och 1999 går hela Fagerlidkoncernen i konkurs. Konkursförvaltaren lyckas inte hitta någon köpare till Knivsta Sågverk. Sågverket auktioneras ut bit för bit.
2006 antog Knivsta kommun en ny detaljplan för sågenområdet, i vilken marken utnyttjas för centralt belägna bostäder och arbetsplatser. En ”arbetsplats” är i det moderna Knivsta ett kontor. Alla byggnader rivs för att lämna plats åt det nya. Av den industrialisering som en gång var med och byggde samhället syns numera inte ett spår.

Sågverkstomten 2011



Barndomens landskap

Jag gick en tur i barndomens landskap. Spåren från min uppväxt är få. Det mesta har byggts om. Ofta mer än en gång. Lekplatser har tillkommit, byggts om och försvunnit. Stigar har växt igen eller flyttat på sig. Träd har sågats ner eller planterats. Hus har byggts, byggts om eller rivits. Staket har tillkommit. Tiden går och spåren försvinner. Hur hittar man tillbaka till barndomens stigar när de har slukats av utvecklingen? Vem tänker på att dokumentera barndomen, medan barndomen finns kvar? Jag gick en tur i barndomens landskap, men upptäckte bara att det inte fanns kvar.
 Av en händelse hittade jag kommunens förslag till fördjupad översiktsplan på nätet. Det verkar som om utvecklingen fortsätter. Det skall byggas och det skall förtätas. Det verkar som om målet är en likriktning. Det viktigaste av allt är att samhällets centrum har en stadslik bebyggelse i flera våningar. Det är viktigt att centrum ser ut som alla andra centrum. Kan det vara den utvecklingen som har lockat den ökade befolkningen? Jag undra om de vet vad de håller på med. I översiktsplanen står det att ”Knivsta centrum utgör en värdefull kulturmiljö”. ”Denna kulturmiljö bör och kan utvecklas genom förtätning där gammal och nytt bidrar till att lyfta fram varandra kvaliteter.” På arikitektskisser visas hur den gamla bebyggelsen får stryka på foten. De tidiga handelshusen som utgör ”en värdefull kulturmiljö”, ersätts av flervåningskomplex. I det här fallet tror jag att en ”utveckling” av kulturmiljön är att likställa med en avveckling.
Jag ser en framtid där fler än jag kommer att söka sig till sin barndoms landskap och finna att det inte finns kvar. Samhället fortsätter att utvecklas. Det jag ser som det egentliga Knivsta, byggdes på tidigare generationers barndomslandskap. Utvecklingen stannar aldrig upp och andas. Landskapet förändras. Har alltid förändrats och kommer alltid att förändras. När utvecklingen går för lång är det bara att flytta på sig. Hitta en vrå i världen som inte är intressant för utveckling. Stanna upp. Andas ut.

Skoltid 1981-1991

Granbackens förskola 1981-1982
Förskolan var en försmak av skolan, såsom namnet antyder. Jag var inte imponerad. Ingen av mina kompisar på gården gick i förskolan. Det fanns dock andra barn att umgås med. Jag minns att det fanns en liten kille som alltid drack läsk under fruktstunden. Vad jag avundades honom. Alla andra barn hade med sig mellanmål gjort av moders hand. Jag var hemma hos honom och lekte vid ett tillfälle. Han bodde i en fin villa på gräddhyllan, med utsikt över sjön Valloxen. Jag imponerades mest av att han hade snabbtelefon kopplad till huset, installerad i sin koja. De hade även en ”stadsjeep” som han skjutsades med till förskolan. Det här var för trettio år sedan, så de var helt klart före sin tid. Han flyttade efter förskolan. Jag undrar vad det blev av honom?

Förskolan lades ner något år efter att jag slutade. Numera tror jag att det är en privatbostad.

Thunmanskolan lågstadiet 1982-1985
När det var dags att börja i den ”riktiga” skolan, delades förskoleklassen upp i två grupper. Dessa utökades med elever från samhällets övriga förskolor. Det blev tre klasser i min årskull. Jag var fortfarande inte speciellt imponerad av skolvärlden. När jag gick i ettan minns jag att jag tyckte att alla äldre elever var så stora. Dessutom var jag övertygad om att min kompis som gick i tvåan kunde slå de elaka treorna. Det finns inte så mycket att minnas från lågstadiet. Jag bråkade en hel del och det är ingenting man vill minnas. Jag minns det pedagogiska experimentet. Annars minns jag mest att det inte blev något deltagande i skolkatalogen, när jag gick i tredje klass. Högstadiet ville inte dela katalog med elever från låg- och mellanstadiet. Konstigt nog gick skolledningen med på detta. Möjligen visade det sig vara svårt att sälja en katalog med högstadieelever, till andra än just högstadieelever, för redan nästa år fick alla skolelever i kommundelen vara med.

Lågstadiet har flyttat sedan jag slutade. Numera är det förskola.

Thunmanskolan mellanstadiet 1985-1988

När det var dags för mellanstadiet, delades klasserna upp i två grupper. Dessa utökades med elever från samhällets övriga småskolor. Det blev återigen tre klasser i min årskull. Jag var fortfarande inte imponerad av skolvärlden. Jag minns att vi hade klassfester med disco. Vi fick använda klassrummet om någons förälder övervakade evenemanget. Jag vågade aldrig bjuda upp någon tjej, men brukade få ändå få någon sympatidans. Det räckte för mig.

När jag gick i årskurs sex, arrangerade min klass ett disco i skolans matsal. Andreas Lundstedt från Alcazar uppträdde. Det här var långt innan Alcazar, så Andreas var mest känd för att ha varit med i Cafe Norrköping. Vi hade Andreas bror som idrottslärare då. Jag satt i insläppet och förvägrade folk inträde, tills jag blev utbytt. Då släpptes alla in som jag hade nekat. Jag antar att det här discot hjälpte till att betala för klassens resa till exotiska Gysinge.

Mellanstadiet har flyttat sedan jag slutade. Numera är det ett kontor i mitt gamla klassrum.

Thunmanskolan högstadiet 1988-1991

När det var dags för högstadiet, delades min klass upp i fyra grupper. Dessa hamnade i tre olika klasser och utökades med elever från kommundelens övriga skolor. Det blev sex klasser i min årskull. Jag var fortfarande inte imponerad av skolvärlden. Jag trivdes inte alls  i skolan. Det avspeglades i betygen. Jag var inne i en bekväm period. Det innebar att jag gick klädd i stretchkläder och rörde på mig så lite som möjligt. Jag ansåg att det var onödig motion att gå fram och tillbaka till skåpet under skoldagen. Därför stuvade jag ner allt jag behövde under dagen i en ryggsäck. Ryggsäcken var min ständige följeslagare i högstadiet. Jag tror inte att någonting av värde inträffade under högstadietiden.

Högstadiet har byggts om sedan jag slutade. Jag har ingen aning om vad det är där nu.

Villa Ovansjö

Bland de boende i området är Villa Ovansjö känt som gula villan. Under åren 1910-1918 bodde kompositören Emil Sjögren i villan. Han har även namngivit den intilliggande vägen. Numera huserar Hyresgästföreningen i fastigheten. I mitten av 1980-talet ärades Emil Sjögren även med ett minnesmärke signerat Eric Ståhl.