Kategoriarkiv: Musik

Rapsodi

Rent logiskt borde jag vara mycket mer intresserad av neoklassisk hårdrock än vad jag är. Vi kan ta det italienska bandet Rhapsody som exempel. De inkorporerar teatralisk klassisk musik som jag älskar, med teatralisk hårdrock som jag älskar.

Rhapsody gör det bra. Det finns ingen komponent jag önskar mer av i deras mix. Ändå har jag väldigt svårt att engagera mig i den här typen av musik. Kanske är det för ”bra”. Det saknas skönhetsfläckar att förälska sig i.

Absulut

Jag har lyssnat på Absu sedan slutet av nittiotalet, men har aldrig haft möjlighet att se dem live. Den 8 mars i år spelade de i Uppsala och jag var naturligtvis där. Enligt uppgift var det deras första spelning i sverige. Förband var Grá och Glorior Belli. En stark lineup. Men det var Absu jag ville se i första hand. Iklädd den urtvättade Absu-tröja som jag haft i 15+ år.

När ett favoritband väljer att lägga en spelning ens hemstad samma dag som man fyller år är det bara att tacka och ta emot. Om jag hade haft med mig en lista på låtar jag ville höra, hade jag kunnat bocka av de flesta under kvällen. Det var en bra konsert. Om jag hade varit smart nog att ta på mig öronproppar hade jag nog sluppit det ringande ljud som påminde öronen om konserten ett antal dagar efteråt. Men det kan jag leva med.

Dead Can Dance

Det är så här musik skall låta. Plötsligt blir det så självklart. Inte anpassat. Inte strömlinjeformat. Sprött och vackert utan att bli anonymt. Ibland behöver man inte få en käftsmäll för att vakna upp. Musik skall skava mot hörselgångar och starta upp slocknade hjärtan. Det är inte utan att jag faktiskt tror att döda kan dansa!

Bonus för oss som inte får nog: Dead Can Dance – Anastasis [full album]!

Att se världen med andra glasögon.

När jag gick på datorteket* för ungefär hundra år sedan tipsades jag av en tjej om X-ray spex. Ett brittiskt punkband som utmärktes av sångerskan Poly Styrene och bruket av sax. De var aktiva mellan 1976 och 1979. Ett bra tips. Jag har alltid gillat röster som sticker ut.
Det här var förövrigt första gången jag träffade en tjej som hade mer obskyr musiksmak än jag. De är sällsynta i min bekantskapskrets. Tidigare hade jag bara träffat tjejer som konsumerade musik med autopilot. Det verkar vara vanligt. Oavsett kön. Som musikintresserad har jag lite svårt att förlika mig med människor som nöjer sig med att konsumera den musik som media matar dem med. Jag skulle jämföra det med att som resenär alltid åka på motorväg, medan allt intressant finns på avvägar. I dagens globaliserade och elektrifierade samhälle krävs det inte mycket ansträngning för att hitta smultron i vägkanten. Att då nöja sig med idoltävlingar och melodifestivaler är att jämföra med att på resa nöja sig med att titta på olika toaletter. Inte mycket till variation.

*Datortek var ett arbetsmarknadspolitiskt projekt, vars enda syfte var att dölja höga arbetslöshetssiffror.