Kategoriarkiv: dåtid

På kurs med Kurt

I Öppet arkiv finns numera På kurs med Kurt. Förmodligen världens bästa barnprogram. Men nog ser man det med andra ögon när man ser det som vuxen. Som vuxen tycker jag att den runda båten ser lite skabbig ut. Som liten tyckte jag däremot att det var helt fantastiskt med en rund båt. EN RUND BÅT! Som dessutom kan köra runt, runt, runt…

Om man vill plocka politiska poäng kan man alltid överföra handlingen till dagens politiska situation. Alve är riskkapitalisten (som inte riskerar något kapital), Kurt är entreprenören (som vågar ta risker) och Nisse är medborgaren (som betalar hela kalaset).

2009 är inte 1999

Tittar igenom obearbetade bilder på datorn och hittade denna bild. Bilden är tagen 2009-11-01. Det är alltså det datum som jag senast besökte Övertorneå. Tiden går fort.

Folkhögskolan

Bilden föreställer Folkhögskolans internat. Där jag spenderade två terminer vid seklets början. Tillsammans med roliga och oroliga människor. Sedan blev det ytterligare år i Övertorneå. Om det hade funnits jobb kanske jag fortfarande hade varit kvar. Men tiden går. Man flyttar på sig. Träffar nya roliga och oroliga människor. Går vidare.

Järnvägars

När jag för många år sedan praktiserade på Övertorneå kommun, kom jag att läsa en äldre analys av kommunens styrkor och svagheter. En av styrkorna sades vara den nedlagda järnvägen, som skulle kunna användas för många olika ändamål. Bara något år efter att analysen var gjord, revs banan upp. En nedlagd bana kan alltid tas i bruk igen, men en bana som har rivits upp kommer aldrig tillbaka. Kostnaden för återuppbyggnad är allt för stor. Järnväg sågs länge som ett förlegat färdmedel och många mindre banor utrotades. Ett enormt resursslöseri.
I dagens läge pendlar den arbetsföra befolkningen över längre sträckor. Det är inte ovanligt att tillbringa några timmar av dagen i bilar, båtar, bussar eller tåg. Jag undrar om inte många järnvägsnedläggningar ångras i efterhand. Tror nog att många av dagens bussresenärer gärna pendlat på exempelvis den gamla järnvägen mellan Enköping och Uppsala, om den inte hade raderats i början på 1980-talet.
Man kan ju också fundera på hur politiker tänker, om man utan strid ger upp någonting som ses som en kommuns styrka. Till Övertorneå kommer tågen inte mer. Synd på en potentiellt intressant turistjärnväg.

Att se världen med andra glasögon.

När jag gick på datorteket* för ungefär hundra år sedan tipsades jag av en tjej om X-ray spex. Ett brittiskt punkband som utmärktes av sångerskan Poly Styrene och bruket av sax. De var aktiva mellan 1976 och 1979. Ett bra tips. Jag har alltid gillat röster som sticker ut.
Det här var förövrigt första gången jag träffade en tjej som hade mer obskyr musiksmak än jag. De är sällsynta i min bekantskapskrets. Tidigare hade jag bara träffat tjejer som konsumerade musik med autopilot. Det verkar vara vanligt. Oavsett kön. Som musikintresserad har jag lite svårt att förlika mig med människor som nöjer sig med att konsumera den musik som media matar dem med. Jag skulle jämföra det med att som resenär alltid åka på motorväg, medan allt intressant finns på avvägar. I dagens globaliserade och elektrifierade samhälle krävs det inte mycket ansträngning för att hitta smultron i vägkanten. Att då nöja sig med idoltävlingar och melodifestivaler är att jämföra med att på resa nöja sig med att titta på olika toaletter. Inte mycket till variation.

*Datortek var ett arbetsmarknadspolitiskt projekt, vars enda syfte var att dölja höga arbetslöshetssiffror.

Att sjunka in i dåtiden

Ibland är det skönt att bara sätta sig ned och bläddra i någonting gammalt. Att sjunka in i dåtiden. Jag läser gärna telefonkataloger. Det ger en bra bild av hur samhället såg ut. Innan internets genomslag annonserade alla företag i telefonkatalogen. Den som inte fanns i telefonkatalogen existerade inte. All information fanns samlad på ett ställe. Jag bläddrar igenom dåtiden och får en bra bild av hur samhället såg ut. I äldre skånska telefonkataloger kan man exempelvis hitta en speciell rubrik för ”spettekaksbagare” i yrkesregistret. Finns det ens specialiserade spettekaksbagerier idag?
När jag som liten samlade på broschyrer och tidningar, representerade de nuet. Med tidens gång har de blivit en del av historien. Det är en intressant resa. Jag kan bläddra igenom en broschyr och tycka att den är väl ändå ganska modern, för att raskt inse att den har 25 år på nacken. Det kommer hela tiden tekniska landvinningar som obönhörligt förflyttar dagens moderna objekt till morgondagens historiska skrymslen. Vem hade egentligen på förhand kunnat förutse internets totala genomslag? Vid millenieskiftet var det bara de största företagen som hade egna internetdomäner. Idag har till och med jag ett hundratal domäner.
När jag gör research är det äldre papperssamhället till god hjälp. Jag kan direkt få reda på vilka verksamheter som har varit igång samtidigt. Hur man gör en historisk research över det papperslösa samhället är ännu en gåta. Information uppdateras elektroniskt för att vara rykande aktuell. Samtidigt försvinner gammal information. I ett perfekt samhälle finns även inaktuell information tillgänglig. Där är vi inte än. Tvärtom försvinner mer och mer inaktuell information. Tidigare kunde man få reda på om en näringsidkare hade varit inblandad i någon konkurs de senaste tjugo åren. Numera är det fem år som är max. Information som är äldre än fem år är inte längre intressant. Det är ett kort tidsperspektiv.

Broschyrer

Diverse broschyrer
Jag samlade på broschyrer när jag var liten. Det var ett bra komplement till tidningar. Med lite tur fanns det mycket bilder i broschyren. Tyvärr fick jag en del av dessa när jag var liten och hårdhänt. Det kan man se på det skick som vissa broschyrer är i. Eller det kanske  borde heta oskick.

Klistermärken

Klistermärken
När jag var liten samlade jag på klistermärken. Det var jag inte ensam om. Jag minns hur vi gick runt till alla lokala företag och tiggde. Ibland plockade vi ihop våra samlingar och bytte med varandra. På så vis kunde man komma över intressanta klistermärken. Senare började jag skriva till företag och be om reklam. Jag var med andra ord den tidens irriterande tiggar-dragspelare. Med den skillnaden att jag var tyst. Jag har förmodligen kvar det mesta av samlingen.

Gulf

Bo Viklunds Gulf-Servicestation, Älandsbro
Jag hittade en gammal nyckelring i skrotlådan. Den ser aldrig ut att ha varit använd. Jag undrar hur gammal nyckelringen egentligen är? Jag vet att morfar brukade tanka där. Han hade även en rejält inrökt orange jacka med Gulf-märkning. Den slängdes dock när han dog. Förmodligen har jag fått tag på nyckelringen via morfar. Numera är det väl en OKQ8 station i Älandsbro. Om inte det också är historia. Nynäs-stationen på andra sidan E4 är åtminstone historia.

Kiss

Ace och Paul
Jag hittade en Kiss-knapp. Den har jag inte använt sedan i lågstadiet. Jag hade en jacka med Mötley Crüe-ryggmärke och Kiss-tygmärke på armen. Till det hade jag ibland knappar med Kiss och Mötley Crüe. Allt inhandlat på Ohio, som på den tiden regelbundet annonserade i musiktidningen Okej. Ibland känner man sig bara gammal.