månadsarkiv: oktober 2012

National Novel Writing Month 2012

Nu är det återigen dags för National Novel Writing Month. Precis som de två senaste åren tänker jag tillbringa november, med att försöka skriva 50.000 ord på 30 dagar. Jag har bunkrat upp med ”No plot? No problem: a low-stress, high velocity guide to writing a novel in 30 days” och ”the 38 most common fiction writing mistakes: and how to avoid them”. Det kommer förmodligen inte att resultera i något storslaget mästerverk, men jag hoppas att jag kan få till ett ordentligt grundmanus. Under tiden som NaNoWriMo pågår kommer jag inte att uppdatera bloggen. Jag har dock förberett en del inlägg som kommer att dyka upp här under november. Som korta pausprogram. Eventuella aktualiteter kommer att kommuniceras via twitter.

Som om det inte var nog med utmaningen i NaNoWriMo, tänker jag även utmana mig själv i webbproduktivitet. Målet är att sjösätta en ny webbsite varje dag i november. Jag har allt för många domäner som kräver uppmärksamhet. Kanske kan det här få mig att producera lite innehåll.

Dessutom skall jag försöka parera den del av livet som inte existerar på en bildskärm. Wish me luck!   

Att åka tåg

Idag var planen att snabbt och bekvämt ta mig med tåg till Uppsala. Planen grusades dock av brister i infrastrukturen. Högtalarna vid järnvägsstationen ropade ut att det kanske var fanns en nedfallen ledning någonstans och att denna eventuellt fallna ledning innebar enkelspårsdrift och försenade tåg. Det var bara att vänta på Upptåget.

En försenad Uppsalapendel stannade till och konduktören ropade att UL-biljetter inte gällde på hans tåg. Nästa tåg att stanna var tåget till Östersund. Förvånande då det inte är vardagsmat att fjärrtåg stannar i Knivsta. Konduktören hoppade ut och ropade att alla Upptågsresenärer var välkomna att åka i hans tåg. I ögonvrån kunde jag se att Upptåget var på ingång, men jag valde att åka med Östersundståget och därmed tjäna in två minuter.

En oinvigd kanske tänker att det hade varit smartare att låta alla passagerare åka med Uppsalapendeln, som ändå stannar i Knivsta. Nu blev väl det enda resultatet att Upptåget blev mer försenat, då det fick vänta in Östersundståget.

Kvantum

Kvantum
Nu är det snart dags att inviga det nya ICA Kvantum. Idag kom ett vykort från Posten som berättade att postservicen på ICA är stängd medan flytt pågår(ett dygn ungefär). För mig personligen blir det längre gångväg till den nya butiken. Det är inte direkt imponerande att en kommun med omkring 15.000 invånare, endast kan erbjuda dessa invånare en mataffär att handla i. 

Juridiskt hårklyveri

Fru Justitia borde nog vara försiktig med sitt juridiska hårklyveri. Vanliga människor är inte intresserade av ordlekar, om ordlekar inverkar på känslan av att rättvisan segrar. Om förtroendet för den juridiska sandlådan skall kunna upprätthållas bör ett våldtäktsförsök aldrig kunna rubriceras som misshandel, bara för att fru Justitia inte har hört talas om sodomi.

Att en våldtäkt aldrig hade kunnat äga rum, för att offret ännu inte riktigt var en kvinna, är att plötsligt ge gärningsmannen tillgång till de spärrar som inte verkar ha funnits närvarande vid händelsens början. Det enda som detta juridiska hårklyveri resulterar i är att det juridiska systemet begår ännu ett övergrepp mot brottsoffret. I rättvisans namn. Sluta med det.

Läs mer här.

Så kan det gå på NRK

I dagens nyhetsutsändning på NRK bestämde man sig för att illustrera ett inslag med informativ grafik. Problemet var bara att man förväxlade staden Växjö med en totalt okänd sjö vid namn Växsjö, utanför Bollnäs.

I senare sändningar var grafiken borttagen och presentatören förklarade att det handlade om ”Växjö i södra Sverige”. Oklart dock om de även insett att Växjö stavas utan ”S”.

Missad start

Jag missar tydligen starta eget mässan på grund av förkylning. I år igen. Det har visst blivit en tradition att missa starta eget mässan på grund av förkylning. Det var samma sak förra året. Och det skulle inte förvåna mig om det såg likadant ut året innan det.

Jag har tydligen en biologisk klocka med uppskruvad humor. Tack för det.

Helgens tonart

I lördags var jag på Debaser medis och tittade på Massgrav, Skitsystem, Black Breath och Nasum. Nasum hade avskedsföreställning. Gratis inträde resulterade i en storpublik. Det var länge sedan jag var på en konsert med sådant drag från första till sista ton. Det var helt klart värt att köa i en timme för att komma in. Trist för de som inte kunde förutse att en gratiskonsert skulle locka folk. Som vanligt på konsert stod man helt plötsligt bakom någon lång jävel, samtidigt som det kom öl farande från något håll. Ibland funderar jag på att börja gå på klassiska konserter i stället och sitta fint i pingvindräkt.

I söndags var det meningen att jag skulle titta på Ufomammut och Incoming Cerebral Overdrive, men det blev inte så. På väg till Stockholm bestämde sig pendeltåget för att inte fungera, inträdet var dyrare än annonserat, bankomaterna var tomma och byxorna sprack. Det var en sådan dag då ingenting fungerar. Det var lika bra att åka hem och bädda ner sig.

Helgen har således spelats i både dur och i moll. Blir jag inte tonsäkrare än så här, fortsätter väl livet att vara en bergodalbana.

Någon annans fotografier

I lördags reste jag med SJs boskapsvagn till Stockholm. Man glömmer lätt bort hur uselt man bli behandlad som kund hos SJ, när man är sällanresenär. Målet med resan var dock inte resan i sig själv. Målet med resan var att besöka Fotografiska.

Den gångna helgen avslutades Sally Mann-utställningen och jag ville verkligen inte missa den. Det har blivit allt för många missade utställningar i år. Som vanligt var det rejält mycket folk på Fotografiska. När de nya utställningarna har öppnat ska jag försöka hitta en tid med lite mindre folk. Jag vill kunna koncentrera mig på fotografierna, utan att stå i vägen för någon, eller själv bli påkörd av en barnvagn.

Vad gäller Sally Mann så har jag aldrig varit speciellt intresserad av hennes familjebilder. De säger mig ingenting. Däremot är hennes landskapsbilder fantastiska. När jag för många år sedan hörde talas om att hon fotograferade på en body farm blev jag nyfiken. Hur gör sig döda kroppar som konst? Det korta svaret är att i svartvitt fungerar det utmärkt. I färg däremot fick jag mer kvällstidningsvibbar. Som att intrånget i dödens domäner blir mer påtagligt i färg. Utställningen gjorde mig dock inte besviken. Sally Manns fotografier var väl värda all väntan.

Sedan åkte jag hem.