månadsarkiv: december 2011

Knivsta Sågverk

1899 bildades Knivsta Sågbolag Rosenlund & Co. Det var ett kompanjonskap mellan Lundqvist & Huddén och Olsson & Rosenlund. 1900 uppförs ett sågverk med hyvleri på Gredelbytomten. 1906 byggdes ett tegelbruk för tillverkning av mur och taktegel. Sågning utfördes under vinterhalvåret, medan tegeltillverkningen utfördes sommartid. 1917 fussionerades Lundqvist & Huddén och Knivsta Sågbolag. Det nya bolaget fick namnet Lundqvist & Huddéns tegel- och trävaru AB (556014-3181). För att nå ut till kunder i det expanderande Stockholmsområdet, öppnades brädgårdar i Tureberg och Älvsjö. 1956 var sista året med tegeltillverkning. 1964 bytte bolaget namn till Lundqvist & Huddén AB. Bolaget var då i Olsson & Rosenlunds ägo.
1971 såldes Olssons & Rosenlunds AB till Industrivärden. 1982 var det dags för ägarbyte igen. Lundqvist & Huddén AB bytte namn till Fastighets AB Gredelby. Sågverket i Knivsta bröts ut och lades i ett ”nytt” bolag som fick namnet AB Knivsta Sågverk (556007-1671). I bolaget ingick även skogsfastigheter i västmanland. 1985 skiljdes sågverk och skog åt. Bolaget bytte namn till AB Starfors Skogar. Sågverket i Knivsta lades återigen i ett ”nytt” bolag, som fick överta namnet AB Knivsta Sågverk (556035-8706). Knivsta Sågverk ingick nu i Lövsta-gruppen, tillsammans med Österlövsta Industriemballage AB. I slutet av 1986 gick AB Knivsta Sågverk och Lövsta-gruppen Trä AB i konkurs.
Konkursboet köps upp av den börsnoterade Fagerlidkoncernen. 1987 placeras Knivsta Sågverk i ett ”nytt” bolag som får namnet Knivsta Trä AB (556048-1912). Fagerlidkoncernen expanderar och är under 1990-talet europas sjätte största sågverksföretag. I Fagerlidkoncernen ingick även Fagerlid Såg AB, Fagerlid Gluelam AB, Vanern Timber AB, Forsviks Skogar AB, Götene Träindustri AB, Nyhammar Trä AB,Vänerply AB och Mälarply AB, samt de finska sågverken Aureskoski och Lapuan Saha. Fagerlid ses som ett stabilt kort när jag i slutet av 1990-talet komponerar en lokal aktieportfölj. Lönsamheten är dock låg och 1999 går hela Fagerlidkoncernen i konkurs. Konkursförvaltaren lyckas inte hitta någon köpare till Knivsta Sågverk. Sågverket auktioneras ut bit för bit.
2006 antog Knivsta kommun en ny detaljplan för sågenområdet, i vilken marken utnyttjas för centralt belägna bostäder och arbetsplatser. En ”arbetsplats” är i det moderna Knivsta ett kontor. Alla byggnader rivs för att lämna plats åt det nya. Av den industrialisering som en gång var med och byggde samhället syns numera inte ett spår.

Sågverkstomten 2011



Om jag vore en diktator…

Det verkar som att det är krav på att man ska ha någon osund fixering när man är diktator. Jag tänker på de personkulter som omgett Ceausescu i Rumänien och Kim Jong Il i Nordkorea mfl. Den personkult som gör det möjligt för fotbollslaget i Ceausescus hemstad att ständigt vinna den rumänska ligan. Den personkult som får hela världen att ta efter Kim Jong Ils klädstil.
Om jag av en händelse skulle råka bli diktator skulle jag arbeta för att en exakt kopia av Knivsta skulle byggas upp. Inte Knivsta av idag, utan Knivsta av årgång 1985 eller kanske 1980. Jag skulle tvinga folket att klä sig i tidstypiskt mode. Fast ”tvinga” har en negativ klang. Vi kan kalla det ”vägleda” i stället. Jag kan se framför mig hur de ansvariga svettas när jag påpekar att apoteksvägens lutning är felaktig och att väggarna i mellanstadiebiblioteket har fel kulört.
Om jag vore en diktator hade jag levt i en rosa bubbla, medan alla andra måste hålla till godo med grått utanförskap. Men det fungerar inte så. Man måste förmodligen ha någon sorts partibok för att ens bli påtänkt. Och det kanske är lika bra.

Den försenade julklappen!

BUS PHOTOGRAPHY FOR THE DIGITAL AGE – Mark Lyons
Den här boken beställde jag innan jul, men den hann inte komma fram i tid till julklappsutdelningen. Det fick jag dock besked om redan vid beställningen, så ingen skugga skall falla över leverantören. Boken heter ”Bus Photography For The Digital Age” och är skriven av Mark Lyons. Boken innehåller nio delar som behandlar allt från basen i digital fotografering till hur man delar sina bilder med andra. Dessutom får vi följa med författaren på fem olika fototurer. Boken är utgiven av Ian Allan Publishing som även ger ut tidningen Buses.
Här sitter man och tror att man har ett relativt udda intresse och så visar det sig att det finns inbundna böcker i ämnet. Intresset för bussfotografering är mer utbrett än man kunde tro. En glad överraskning.

Barndomens landskap

Jag gick en tur i barndomens landskap. Spåren från min uppväxt är få. Det mesta har byggts om. Ofta mer än en gång. Lekplatser har tillkommit, byggts om och försvunnit. Stigar har växt igen eller flyttat på sig. Träd har sågats ner eller planterats. Hus har byggts, byggts om eller rivits. Staket har tillkommit. Tiden går och spåren försvinner. Hur hittar man tillbaka till barndomens stigar när de har slukats av utvecklingen? Vem tänker på att dokumentera barndomen, medan barndomen finns kvar? Jag gick en tur i barndomens landskap, men upptäckte bara att det inte fanns kvar.
 Av en händelse hittade jag kommunens förslag till fördjupad översiktsplan på nätet. Det verkar som om utvecklingen fortsätter. Det skall byggas och det skall förtätas. Det verkar som om målet är en likriktning. Det viktigaste av allt är att samhällets centrum har en stadslik bebyggelse i flera våningar. Det är viktigt att centrum ser ut som alla andra centrum. Kan det vara den utvecklingen som har lockat den ökade befolkningen? Jag undra om de vet vad de håller på med. I översiktsplanen står det att ”Knivsta centrum utgör en värdefull kulturmiljö”. ”Denna kulturmiljö bör och kan utvecklas genom förtätning där gammal och nytt bidrar till att lyfta fram varandra kvaliteter.” På arikitektskisser visas hur den gamla bebyggelsen får stryka på foten. De tidiga handelshusen som utgör ”en värdefull kulturmiljö”, ersätts av flervåningskomplex. I det här fallet tror jag att en ”utveckling” av kulturmiljön är att likställa med en avveckling.
Jag ser en framtid där fler än jag kommer att söka sig till sin barndoms landskap och finna att det inte finns kvar. Samhället fortsätter att utvecklas. Det jag ser som det egentliga Knivsta, byggdes på tidigare generationers barndomslandskap. Utvecklingen stannar aldrig upp och andas. Landskapet förändras. Har alltid förändrats och kommer alltid att förändras. När utvecklingen går för lång är det bara att flytta på sig. Hitta en vrå i världen som inte är intressant för utveckling. Stanna upp. Andas ut.

Skoltid 1981-1991

Granbackens förskola 1981-1982
Förskolan var en försmak av skolan, såsom namnet antyder. Jag var inte imponerad. Ingen av mina kompisar på gården gick i förskolan. Det fanns dock andra barn att umgås med. Jag minns att det fanns en liten kille som alltid drack läsk under fruktstunden. Vad jag avundades honom. Alla andra barn hade med sig mellanmål gjort av moders hand. Jag var hemma hos honom och lekte vid ett tillfälle. Han bodde i en fin villa på gräddhyllan, med utsikt över sjön Valloxen. Jag imponerades mest av att han hade snabbtelefon kopplad till huset, installerad i sin koja. De hade även en ”stadsjeep” som han skjutsades med till förskolan. Det här var för trettio år sedan, så de var helt klart före sin tid. Han flyttade efter förskolan. Jag undrar vad det blev av honom?

Förskolan lades ner något år efter att jag slutade. Numera tror jag att det är en privatbostad.

Thunmanskolan lågstadiet 1982-1985
När det var dags att börja i den ”riktiga” skolan, delades förskoleklassen upp i två grupper. Dessa utökades med elever från samhällets övriga förskolor. Det blev tre klasser i min årskull. Jag var fortfarande inte speciellt imponerad av skolvärlden. När jag gick i ettan minns jag att jag tyckte att alla äldre elever var så stora. Dessutom var jag övertygad om att min kompis som gick i tvåan kunde slå de elaka treorna. Det finns inte så mycket att minnas från lågstadiet. Jag bråkade en hel del och det är ingenting man vill minnas. Jag minns det pedagogiska experimentet. Annars minns jag mest att det inte blev något deltagande i skolkatalogen, när jag gick i tredje klass. Högstadiet ville inte dela katalog med elever från låg- och mellanstadiet. Konstigt nog gick skolledningen med på detta. Möjligen visade det sig vara svårt att sälja en katalog med högstadieelever, till andra än just högstadieelever, för redan nästa år fick alla skolelever i kommundelen vara med.

Lågstadiet har flyttat sedan jag slutade. Numera är det förskola.

Thunmanskolan mellanstadiet 1985-1988

När det var dags för mellanstadiet, delades klasserna upp i två grupper. Dessa utökades med elever från samhällets övriga småskolor. Det blev återigen tre klasser i min årskull. Jag var fortfarande inte imponerad av skolvärlden. Jag minns att vi hade klassfester med disco. Vi fick använda klassrummet om någons förälder övervakade evenemanget. Jag vågade aldrig bjuda upp någon tjej, men brukade få ändå få någon sympatidans. Det räckte för mig.

När jag gick i årskurs sex, arrangerade min klass ett disco i skolans matsal. Andreas Lundstedt från Alcazar uppträdde. Det här var långt innan Alcazar, så Andreas var mest känd för att ha varit med i Cafe Norrköping. Vi hade Andreas bror som idrottslärare då. Jag satt i insläppet och förvägrade folk inträde, tills jag blev utbytt. Då släpptes alla in som jag hade nekat. Jag antar att det här discot hjälpte till att betala för klassens resa till exotiska Gysinge.

Mellanstadiet har flyttat sedan jag slutade. Numera är det ett kontor i mitt gamla klassrum.

Thunmanskolan högstadiet 1988-1991

När det var dags för högstadiet, delades min klass upp i fyra grupper. Dessa hamnade i tre olika klasser och utökades med elever från kommundelens övriga skolor. Det blev sex klasser i min årskull. Jag var fortfarande inte imponerad av skolvärlden. Jag trivdes inte alls  i skolan. Det avspeglades i betygen. Jag var inne i en bekväm period. Det innebar att jag gick klädd i stretchkläder och rörde på mig så lite som möjligt. Jag ansåg att det var onödig motion att gå fram och tillbaka till skåpet under skoldagen. Därför stuvade jag ner allt jag behövde under dagen i en ryggsäck. Ryggsäcken var min ständige följeslagare i högstadiet. Jag tror inte att någonting av värde inträffade under högstadietiden.

Högstadiet har byggts om sedan jag slutade. Jag har ingen aning om vad det är där nu.

Västerbottens Transport

Ibland när jag bläddrar i mina telefonkataloger, hittar jag uppgifter som gör mig nyfiken. Jag börjar gräva. Jag hittar av en slump uppgifter om ett företag som heter Trafik AB Mellersta Norrland. De hade kontor på Storgatan 4 i Nordmaling, bilverkstad och gummiverkstad på hamngatan 7 i Nordmaling samt en avdelning för ”masonitetransporter” i Nyåker. Samma adressuppgifter och telefonnummer finns för enskilda firman Folke Holmlunds Bil- & Motortjänst. Den senare firman annonserar att de ”utför alla förekommande planerings-, diknings-, schaktnings- och lastningsarbeten, vägbyggnader, grund- och vattenledningsgrävningar”. Det här är i slutet av 60-talet.
I telefonkatalogen för 1971 finns inget av dessa kvar. På hamngatan 7 i Nordmaling finns nu kontor och bilverkstad för Holmlunds Åkeri AB (556002-5230). De har även avdelningen för ”masonitetransporter” i Nyåker. Samma telefonnummer som de tidigare bolagen. De annonserar att de ”utför alla förekommande lastbilstransporter i lokal- och fjärrtrafik. planerings-, diknings-, schaktnings- och lastningsarbeten, vägbyggnader, grund- och vattenledningsgrävningar”. Holmlunds Åkeri AB registreras dock först i mitten av 1972 och då som en firmaändring på Hörnsjö qvarnaktiebolag som bildats redan 1898!
1977 byter Holmlunds Åkeri AB namn till Västerbottens Transport AB. Senast 1980 återfinns Västerbottens transport AB i Umeå. Garage finns under kommande år på Formvägen 8 och senare på kronoskogsvägen 8. Två av åkeriets scanior kan ses i tidningen Trailers tävling Sveriges Snyggaste Lastbil 1981(med reservation för årtal och namn på tävlingen det året). 1981 startas även Trafikshopen HB som är en avknoppning som sysslade med bilbärging genom DFR. Under åttiotalet överförs även ett antal ekipage till ABASPA i Överkalix.
I mitten av 90-talet byter Västerbottens Transport AB ägare och namn till Umeå Vandrarhem AB och går i konkurs 2006. Men vad hände egentligen med Trafik AB Mellersta Norrland? Det skulle jag vilja veta. Tyvärr är det svårt att hitta uppgifter om historiska företag, då register rensas ut regelbundet. Bolagsverket har till exempel inga uppgifter om bolag som har försvunnit före mitten av åttiotalet. Det är lite irriterande. 
Källor: Bolagsverket, Rikstelefonkatalogen.