Dansk arkitektur

På kunskapskanalen visas en dansk serie som heter Arkitektens hem. Det handlar om den bostad som arkitekten själv får leva med. Programledaren Eva Harlou är själv utbildad arkitekt, vilket gör att diskussionerna i programmet inte lider av okunskap. Det första avsnittet handlar om den danske arkitekten Nils Holschers bostad, bland takåsarna i Köpenhamn. Holschers bostad har beskrivits som ett stramt och minimalistiskt akvarium. Det är ett modernt hem i glas som har infogats i en äldre omgivning. Och samtidigt ett hem för två vuxna och tre barn. Diskussionerna om bostaden är intressanta och jag finner mig hålla med i mycket av resonemanget, även om jag inte alltid tycker att utförandet är det optimala.
Överlag måste jag erkänna att jag beundrar det danska sättet att behandla arkitektur. När man reser runt i landet hittar man alltid spännande arkitektur. Även där man minst av allt förväntar det. I Sverige finns en ängslighet mot förändringar som danskarna saknar. De klarar av att balansera på den tunna linjen som handlar om att bevara äldre bebyggelse, samtidigt som ny spännande arkitektur bereds utrymme. Ofta sida vid sida. Ett äldre hus som rivs ersätts inte automatiskt med retroarkitektur för att passa in. En av rösterna i programmet förklarar att ett modernt hus insprängt bland äldre bebyggelse livar upp området, medan ett helt område i modern steril arkitektur ger ett dött intryck. Det kan ligga någonting i det.
Det kan låta paradoxalt att jag, som i vanliga fall pratar mig varm för bevaring av det gamla, är en förespråkare av förnyelese. Jag tror på förnyelse om man går varsamt fram. Genom historien har äldre bebyggelse alltid fått lämna plats för ny bebyggelse. Men det har skett relativt varsamt. Ett hus i taget. I Sverige gör vi ofta misstaget att tänka storskaligt. När vi bygger någonting så bygger vi rejält. Det är hela stadsdelar som rivs och byggs upp. Det är förändringar som märks oavsett hur intetsägande arkitekturen är. När hötorgsskraporna byggdes i Stockholm var det meningen att de skulle ses som enskilda trumpetstötar. Om förändringen hade stannat vid dessa trumpetstötar hade förmodligen Stockholms city inte varit så kallt och ödsligt. Jag tror att man måste förändra varsamt, samtidigt som förändringen i sig skall vara våldsam. Ett rivet hus är ett rivet hus och skall inte återskapas. Ett rivet kvarter är ett rivet kvarter och kan inte återskapas.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *