Telefonkatalogerna

Jag är något av en manisk samlare. I ett förråd har jag en samling med hundratalet olika telefonkataloger. När jag har en egen bostad brukar de fylla upp huvudparten av min bokhylla. Det blir ett antal hyllmeter. Jag har samlat i många år. Den äldsta telefonkatalog jag har är från 1940-talet. Telefonkatalogerna som företeelse är dock äldre än så. I slutet av 1800-talet kom telefonen till sverige. När antalet abbonemang växte uppstod ett behov av att samla abbonentuppgifter i en katalog. Redan 1889 började Kungliga Telegrafverket (nuvarande Telia) att årligen ge ut  sin Rikstelefonkatalog, med landets alla abbonenter. Det är den katalog som nu har reducerats till en tvivelaktig köpguide med namnet ”Gula Sidorna”. Internet har till stor del tagit över från de tryckta katalogerna.
Vad får då en till synes ”relativt” normal ung man att börja samla på telefonkataloger? Jag har tidigare berättat om mitt tidiga intresse för lastbilar. Telefonkatalogsamlandet är faktiskt en bieffekt av just det intresset. Hur konstigt det än låter. Det började med att jag var strandsatt hos min mormor i Sundsvall i mitten av 1980-talet. Jag hade glömt att ta med mig tidningar och mormor hade ingenting intressant för mig att läsa. Jag fick helt enkelt hålla till godo med telefonkatalogen. I yrkesregistret Gula sidorna hittade jag tecknade bilder på lastbilar, under rubriken ”Åkerier”. Jag kunde även hitta intressanta adresser för expeditioner till fots.

Mitt samlande var nu i gång. Något år senare ”lånade” jag Gula sidorna för Stockholmsområdet av min farmors syster. Det var en riktig guldgruva. Det fanns massor med spännande annonser. Jag började skriva till företag och be om reklamsaker. Det blev en samling i sig. Farmors syster fick aldrig tillbaka sin telefonkatalog. När jag hade ”lånat” den i ett år var det dags för en ny utgåva och jag fick behålla den gamla.
Jag samlade nu aktivt på telefonkataloger från Uppsala och Sundsvall. Jag upptäckte snart att biblioteken ofta hade rikstäckande uppsättningar av telefonkataloger. Jag brukade ta med mig papper och penna för att skriva upp intressanta adresser. Jag kunde söka igenom katalogerna för att se var olika åkerier hörde hemma. Jag kände dock ett behov av att själv äga speciella kataloger. 1988 köpte jag min första telefonkatalog på telebutiken i Uppsala. Jag minns fortfarande hur jag gick in och klämde på katalogerna. Jag gick hem med Luleådelen. Det var det första inköpet, men inte det sista. Året därpå firade telefonkatalogen sitt hundraårsjubileum, med att ha ett speciellt jubileumsomslag på katalogerna. Det blev många inköp det året.
Jag började få telefonkataloger från vänliga människor och behövde inte längre betala för att utöka samlingen. Samlingen var nu rikstäckande. Jag utökade bara med nya årtal. När jag började gymnasiet 1991, upptäckte jag av en slump att skolan hade en uppsättning telefonkataloger från 1986. Det väckte habegäret hos mig. Jag skäms för att erkänna det, men jag planerade en stöldräd mot min gymnasieskola. Vem skulle egentligen sakna en eller annan telefonkatalog? Vem skulle ens misstänka stöld? Jag bestämde mig för en tidpunkt när få människor var i farten och skred till verket. Jag släntrade in på skolans expedition i samband med lunchen och tittade mig omkring. Telefonkatalogerna var borta! Någon ur personalen tittade undrande på mig och jag fick återvända tomhänt. Mitt samvete fick snörpligt nog fortsätta att vara rent. På senare år har jag köpt en del äldre telefonkataloger på internetauktioner. Återigen betalar jag för att få åtråvärda telefonkataloger. Jag har dock ännu inte fått tag på Luleådelen för 1986.
Vad tycker jag då om att de tryckta telefonkatalogerna som företeelse är på väg att försvinna? Å ena sidan tycker jag om att kunna bläddra i telefonkataloger. Å andra sidan är de senaste årens tryckta kataloger bara en patetisk rest av fornstora dagar. Det verkar som att katalogproducenten gått in för att skjuta sin produkt i sank, med oläsbar layout och konstiga rubrikindelningar i yrkesregistret. Jag skulle aldrig betala för en katalog från de senaste åren. Jag är som alla andra och hittar numera mina svar på internet.

7 reaktion på “Telefonkatalogerna

  1. thorsten bergqvist

    Hej!
    Hittade några pilsnerflaskor på vinden när vi renoverade. De visade på att Bayerska bryggeriet hade telefonnummer 2. Det jag nu undrar över är vilka som hade nummer 1, 3. 4. 5. 6 etc.?
    Råkar Du ha några så gamla kataloger från Uppsala? En tidigare teledirektör i Uppsala brukade berätta om att borgerskapet i Uppsala var tveksam till telegrafen, som det hette. De menade att de hade budpojkar! När pesten kom ändrade de sig dock!

    Svara
  2. Daniel Johansson

    Hej!

    Jag jobbar med en tv-serie för SVT och vi är ute efter en telefonkatalog från 40 talet. Läste att du hade en sådan. Är intresserad av hur den ser ut så att vi kan skapa våran egen alternativt att hyra den en längre tid. Det sistnämnda kanske inte är aktuellt om du känner att du är väldigt rädd om den.

    Här kan du läsa lite om serien.
    http://www.svt.se/omsvt/sa-blir-svt-s-nya-serie-var-tid-ar-nu-med-suzanne-reuter-adam-lundgren-mattias-nordkvist-hedda-stiernstedt-och-peter-dalle

    Hör gärna av dig!!
    Vänligen Daniel
    0705-920168
    Jarowskij

    Svara
  3. Per-Olof Semersson

    Hej har en katalog från 1920. Den täcker Halland, Västergötland, Bohuslän, Dalsland m.fl.
    Den har 682 sidor och ganska oskadad. Inga blad saknas. Vad tror du om värdet?

    Svara
    1. admin Inläggsförfattare

      Hittar du en köpare på exempelvis Tradera, kan du nog få 350-500 kr beroende av skick. Men det beror helt på om det finns köpare vid tidpunkten du säljer.

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *