månadsarkiv: oktober 2011

Tänder

Vid tiotiden igår fick jag plötslig tandvärk. Det gjorde ont i halva huvudet. Sömn var inte att tänka på. Natten spenderades med alvedon och munskölj. Vid femtiden i morse gav jag upp och bokade en tandläkartid. Jag hade tur att få en tid på förmiddagen idag. Nästa lediga tid var den åttonde november! I väntan på tandläkarbesöket lyssnade jag på någon som borrade i betong. Det kändes passande.
Hos tandläkaren fick jag en provisorisk lagning, en bokad tid för rotfyllning samt en räkning på tusen kronor. Men jag klagar inte. Munnen är allt för bortdomnad för det…
Nu ska jag försöka ta igen förlorad sömn.

Att se bilden.

Man får göra det bästa av situationen. När förkylning gör mig trött och orkeslös, samlar jag inspiration till kommande projekt. I stället för att skapa egna bilder, tittar jag på andras bilder och läser om hur bilderna har kommit till. Att läsa fotolitteratur är nästan lika intressant som att själv kämpa med kameran. Det finns alltid någon liten detalj som man inte har tänkt på. På sistone har svt visat en del dokumentärer om foto och fotograferande. Även dessa bidrar till att förändra min syn på fotografiet. En så enkel sak som att se bilden är inte en så enkel sak. Förbättringar är alltid av godo.
I veckan beställde jag hem två fototidningar. Den ena fokuserade på svartvitt fotograferande. Någonting som alltid intresserat mig. Det är intressant att se hur uteslutandet av färg kan lyfta fram bildobjekt. Ett bra köp. Den andra tidningen handlade bland annat om nakenfoto. Det är någonting jag skulle vilja prova. Det gäller bara att hitta något frivilligt objekt att fotografera. Fast jag behöver nog arbeta mer med olika ljuskällor innan jag är redo för att fotografera människor. Experimenterande i svartvitt ligger nog närmast i tiden. Jag har fått en del nya idéer som väntar på att förverkligas.
Nu behöver jag en frisk dag, med en regnfri himmel och en packad ryggsäck. Kan jag få det tack!

Shop and go.

Det var en ström av kunder i butiken. Stannade jag upp en sekund för att titta på min inköpslista, hamnade jag oundvikligen i skottgluggen för välfyllda kundvagnar. Jag betade av min lista via en oregelbunden rörelse genom butiken. Ideligen hamnade jag vid samma hylla som en yngre kvinna. Oavsett om vi lämnade olivhyllan åt olika håll, möttes vi snabbt upp vid brödhyllan. Det pågick under flera hyllminuter. Jag började fundera på om det var ödet som kopplade samman oss. Sedan betalade jag mina varor och gick hem.

Resan är målet.

Trots att jag arbetade hela sommaren hann jag med att resa. Jag tog två veckors ”semester” i september och spenderade tid i Haparanda, Kalix, Luleå, Helsingfors, Oslo, Arvika, Karlstad, London. Efter arbetets slut har jag även hunnit med Köpenhamn, Göteborg, Uddevalla, Lidköping, Skövde och Tallinn. Jag är nöjd. Det är mer än vad jag brukar hinna med. Förkylningar har hindrat planerade resor till Umeå, Gävle Gotland, Åland och Riga. Det kanske blir tid för dessa resor så småningom.
Jag har blivit medlem i Svenska turistföreningen och nu är jag lite sugen på en förvinterresa till Österlen och Öland. Vi får väl se vad jag kommer fram till. Kanske nöjer jag mig med att åka till Stockholm och köpa en hamburgare. Egentligen vill jag bara komma bort.

Torsk på Tallinn

Jag åkte till Tallinn och gick bokstavligen runt gamla stan. Missade således alla gamla kulturmiljöer. Handlade i en liten lokal livsmedelsbutik, som hade mer personal än kunder. Stirrade på människor. På det hela en resa som gav mersmak. Nästa gång hittar jag nog till gamla stan!

Jag vill behålla mina smutsiga pengar!

De enda som ringer mig numera är telefonförsäljare. Telefonförsäljare är en art av blodigel, som för sin överlevnad säljer saker som ingen vill ha, via telefon. Man kan lätt få för sig att telefonförsäljare säljer just telefoner, men så är ofta inte fallet. De kan sälja vad som helst som ingen vill ha. För tillfället verkar det vara en invasion av dyra och dåliga pensionslösningar, som är aktuella. Det går inte att vaccinera sig mot telefonförsäljare, då dessa tydligen är resistena mot alla former av motstånd. Efter att jorden har gått under garanterar jag att, en telefonförsäljare kommer att ringa upp och försöka pracka på mig ett nytt telefonabbonemang.
Till alla telefonförsäljare: Jag köper ingenting som ni säljer! Ringer ni på uppdrag av något företag som jag är kund hos, gör ni mig till före detta kund. Känner jag igen det nummer som ni ringer ifrån, eller om ni ringer från hemligt nummer, så bryr jag mig inte ens om att svara. Gör er själva en tjänst och gå vidare.

Jag vill inte ha era smutsiga pengar!

Idag fick jag två erbjudanden om att låna pengar. De verkar inte ge sig. Om jag var ett finansföretag skulle jag hålla mig borta från kunder som mig. Men uppenbarligen vet jag inte hur finansmänniskor tänker. Jag kanske är den bästa sortens kund. Den typen av kund som kalkylerar hur långt bort jag skulle behöva resa för att slippa behöva betala tillbaka lånet. Bytt är bytt och kommer aldrig tillbaka. Ni får min namnteckning mot en bunt av era leksakspengar. Räcker det att resa till Åland för att hamna under radarn? Nej, jag vill inte ha era smutsiga pengar.

Uddevallica

Jag hittade den här förhistoriska skylten i Uddevalla. Från tiden innan ICA-Stig. Jag skulle även gissa att den är äldre än ICAnders och MonICA.

Höstsonaten

Det är lite typiskt att hösten visar sig från sin bästa sida, medan jag är förkyld och vägrar riskera livet genom att röra på mig. De senaste dagarna har börjat med fantastisk dimma och avslutats i solbelysta färger. Jag är rädd att hösten helt hinner försvinna innan jag får ordning på mig själv. Det finns så många idéer och bildvinklar jag vill prova innan mörkret kommer.

Ord eller bild

Att försöka välja mellan ord och bild är lika svårt som att välja mellan pest och kolera, fast ändå helt motsatt. Fotograferande och skrivande är betydligt mer lustfyllt än pest och kolera. Antar jag, då jag ännu inte provat på de två sistnämnda. Problemet är att de bägge lustfyllda aktiviteterna även tar tid i anspråk. Det är som att jag inte har tid med någonting annat än att skriva och fotografera. Jag måste ransonera på kreativiteten. Jag har funderat på att låta dem bli ”varannanveckasbarn”, men tänk om vädret visar sig från sin bästa fotografiska sida under skrivveckan? Eller om vädret inte visar sig under den fotografiska veckan?
Det bästa vore väl om jag återigen blev en arbetare och inte hade tid med något kreativt skapande. Ett val blir alltid lättare om man inte har något val.