månadsarkiv: juni 2011

Missanpassning

Svenskt näringsliv vill sänka studiestödet för humaniora och konst. Intressant koncept. Det viktigaste verkar vara att utbildningen är anpassad till dagens marknad. Jag trodde i min enfald att näringslivet hade behov av ett kreativt sinne, men det kanske bara gäller växande ekonomier?
I min ungdom var jag marknadsanpassad. I gymnasiet gick jag det verkstadsmekaniska programmet. Det var de tre tråkigaste åren i mitt liv. Vikten av att ha en utbildning fick mig att ta mig till skolans verkstadslokaler år efter år. Jag svetsade, svarvade och fräste i otaliga metallegeringar. Jag tog studenten och gick ut i arbetslöshet. Sedan den dagen jag lämnade gymnasieskolans lokaler har jag inte satt min fot i en industrilokal. De tre tråkigaste åren av mitt liv var totalt bortkastade.
Senare i livet har jag haft förmånen att få studera på högre nivå. Jag har läst många olika kurser och är skuldsatt upp över öronen. Det gemensamma för alla kurser är att jag rent egoistiskt har valt dessa för att förkovra mig i ämnen som intresserar mig. Jag är mindre arbetslös än jag var tidigare och känner inte att jag har slösat bort en dag av min studietid. Den som anpassar sina studier till en föränderlig arbetsmarknad, i stället för att följa sitt eget hjärta, är bara att beklaga. Pengar är inte allt.

Vila

När vardagen består av arbete fylls fritiden av luft. Egentligen borde jag ta tag i allt som vardagen tar tid ifrån. Men det är svårt att fylla tiden med annat än vila. På något vis måste kroppen få energi till vardagens bestyr. Midsommar passerade därför utan blommor i hår, hutt och sill. Det gör mig ingenting.

Världens godaste midsommarmat!

4 portioner

300 g matjesill

4 msk gräslök

2 dl gräddfil

800 g färskpotatis.

Koka färskpotatis. Öppna en burk matjesill. Lägg upp prydligt på tallrik efter behag. Toppa med gräddfil och färsk finklippt gräslök. Serveras med en hutt. I nödfall kan färskpotatis, färsk gräslök och hutt bytas mot vanlig potatis, fryst gräslök och alkoholfritt alternativ. Skål och glad midsommar!

Skrivande om skrivande om skrivande.

Jag läser just nu ”The 38 most common fiction writing mistakes (and how to avoid them)” av Jack M. Bickham. Det är alltid kul att läsa om skrivande och analysera sitt eget skrivande. Det finns mycket som jag håller med om och som har varit med mig redan tidigare. Det är kul att se det här tänket i print. Att allt som inte för historien framåt, istället bromsar upp den. Intressant. Jag kan ibland reta upp mig på onödig information i böcker. Behöver jag som läsare känna till det här? Jag anser att läsaren inte behöver lika mycket information som den som skriver. Låt läsarens hjärna lägga till de bitar som fattas.  
Samtidigt vet jag att jag bryter mot andra råd i boken. Jag är medveten om det och kan analysera varför jag gör så. Det är alltid intressant att kritiskt granska sitt eget skrivande utifrån andras uppfattning. Det betyder inte att man bara ska lägga sig platt och lyda alla råd som man får. Några misstag måste man få göra på egen hand.

Arbete och fritid.

Nu har de schemalagda veckorna börjat. Idag arbetade jag från 7.45 till 18.00. Och så ser väl veckorna ut framöver. Arbetet är intressant, men stjäl all tillgänglig energi. Därför blir det bara sporadiskt uppdaterande från min sida. På fritiden vill jag inte göra någonting annat än att sova. Just nu. Det kanske blir bättre när rutinerna börjar sitta.

Träskor

När jag var liten gick jag omkring i träskor. Av någon outgrundlig anledning fick jag alltid blodiga sår på geniknölarna (knölarna på vristen). Tydligen sprätte jag omkring med fötterna när jag gick omkring i träskor. Inte speciellt genialiskt att behöva plåstras om efter varje promenad. Numera använder jag inte träskor.

Fatal fatalism

Jag tror på ödet. Jag tror att saker sker av en anledning. Ibland funderar jag på om ödet behandlar mig väl på grund av tidigare missöden, eller om det bara är ren inbillning. Jag har märkt att om jag är det minsta intresserad av en person av motsatt kön, så placerar ödet denna person i min närhet oftare än andra. Det känns som att ödet erbjuder bra möjligheter för mig att agera. Problemet ar bara att jag inte agerar. Det är som att hitta en trisslott ute och låta bli att skrapa den för att man ändå aldrig vinner. Jag är just den typ av människa som ser trisslotten som en vinst i sig och om jag då aldrig skrapar den behöver jag heller aldrig upptäcka att det är en nitlott.
Vissa fatalister menar att den fria viljan är en illusion och att vi inte kan handla på mer än ett sätt i varje given situation. Det betyder alltså att ödet på förhand vet att jag inte agerar och därmed enbart erbjuder ren frustration. Det är lite lömskt gjort av ödet. Nåväl, det sker nog av en anledning.

Världens godaste köttfärssås!

4 portioner

400 g nötfärs

0,5 gul lök

0,5 röd lök

3 klyftor vitlök

1 påse taco kryddmix

1 burk champinjoner

500 g krossade tomater med chili

Sambal oelek

Tomatpuré

Hacka röd och gul lök fint och bryn i en stor panna. Tillsätt vitlök. Smula ner färs och bryn. Tillsätt taco kryddmix och rör om. Tillsätt champinjoner och krossade tomater. Rör ner Sambal oelek och tomatpure. Låt puttra i tio minuter eller mer. Servera med nykokt pasta och valfri grönsak. Mängden ingredienser kan varieras efter eget tycke och smak. Färsen kan bytas mot likvärdigt alternativ. Tänk på att mat är någonting att njuta av. Om du njuter så är det färdigt. Smaklig måltid!

Nejsägaren

Idag missade jag ett telefonsamtal, medan jag borstade tänderna. Det var från arbetet. Jag antog att det rörde sig om ett erbjudande om arbetstid och att detta gått vidare till nästa person. Själv valde jag att åka en liten tur med buss. Då ringde telefonen igen. Erbjudande om arbete fredag och lördag. Frågade vilken avdelning det rörde sig om och tackade snabbt nej. Alltid när jag har ont om tid att fatta ett beslut så blir det negativt. Jag är en nejsägare i själ och hjärta. Efteråt kom jag på ett flertal orsaker till varför ett nej är korkat. Så är det att vara en nejsägare. Man ångrar oftare det som lämnas ogjort än det som lämnas gjort. Jag måste lära mig att säga ja och att sluta älta mina egna beslut. Gjort är gjort.

Omväg

Jag gillar inte överfulla tåg. Tittade på hur tåget hem fylldes till bredden och valde en annan färdväg. Jag åkte till Sigtuna och tänkte fortsätta med buss därifrån. Anslutningen missades med någon minut och nästa buss gick två timmar senare, så jag åkte tillbaka till startpunkten och började om från början. Resan hem tog tre timmar, i stället för den normala halvtimmen. Men det kan vara roligt att se sig om i världen.