månadsarkiv: mars 2011

Baskelusker

Vissa fastnar för jazzbaciller. Jag fastnar för andra baskelusker. Med baskisk musik i öronen isolerar jag mig i ”skrivstugan”. Jag har bunkrat upp med ett antal fotoböcker som ger mig associationer att väva text av. Associationer som går stick i stäv med vad bilderna egentligen visar. Precis som det ska vara. Det finns även en liten figur som kämpar för att få komma in i texten och jag vet inte om jag vill släppa in henne. Inspirerande. Jag ger det lite tid och återkommer till bloggen om en vecka ungefär. Om ingenting oförutsett inträffar. Nu mer musik. Mer bilder. Mer text.

Renovering del 5

”Nu blir det spännande att se om våra stilexperters ansträngningar har gett resultat. Det är dags att presentera den nya Markus!”
Stylisten: Vi har försökt att kuva en del av Markus djuriska manlighet och ta fram den intelligenta sidan.
Markus: Det här blir spännande.
Stylisten: Vi valde att ta bort det vildvuxna skatboet på huvudet som inte gjorde någon människa glad. Nu markeras den höga intelligenta pannan på ett bättre sätt. Skägget tunnades ut, men vi valde att spara den långa skäggflätan för att visa att vild-djuret inte är riktigt tämjt. Grrr…

Stylisten: I den nya kollektionen framhävs den tänkande looken, med en svår bok som accessoar. Vi kan se hur den nya farfars-tröjan krymper kroppen till att bli mer allmänt kramvänlig. Tillsammans med de beiga byxorna är resultatet strålande. En tänkande nallebjörn. Man vill bara springa fram och krama honom.

Stylisten: Vi kan se att Markus bär upp den nya skjortan som en riktig man. Alla knappar knäppta under arbetsdagen, men när det är dags att gå ut på diskotek är det bara att knäppa upp de översta knapparna och visa manligheten. Elegant och exotisk i ett och samma plagg. Du är samma person, men mera du.
Markus: Tack snälla! Jag trodde inte att jag kunde bli så här snygg! Nu är jag övertygad om att jag får en produktiv tillvaro inom kort.

Renovering del 4

”Markus gömmer sig ofta i svarta kläder. Det är viktigt att ha käder som smickrar den egna kroppen. Svart är en väldigt bra färg om man är överviktig. Man smälter lätt in i omgivningen, om omgivningen är svart, samtidigt som den svarta färgen utstrålar äventyr och ger en artificiell sex appeal. Det här är någonting som vi vill understödja, samtidigt som våra experter försöker öka antalet färger i Markus garderob. Följ med och se hur resultatet blev när vår stylist agerade ”personal shopper”.
Markus: Jag klär mig helst i svart. Vid festliga tillfällen kan jag ta på mig en grå tröja.
Stylisten: Svart är en väldigt förlåtande färg. Även en tjockis ser bättre ut i svart.
Stylisten: I den första kollektionen har vi en svart farfars-tröja från Dressmann. Markus har ganska mycket hår på bröstet. Med en farfars-tröja kan man öppna upp och visa upp det till nöje för omgivningen. Till det matchar vi med beiga byxor från Ellos. Postorderbutiker skall inte föraktas om man tycker att det är tråkigt att handla kläder. De flesta kändisar handlar sina vardagskläder via postorder. Beige är en färg som matchar det mesta i Markus garderob, samtidigt som det ger en gnutta färg. Under har vi strumpor från H&M och kalsonger från Marcus.dk. Det är viktigt att vara fin under, då det alltid kan uppstå situationer då kläderna åker av.
Markus: Det här är någonting som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att använda. Det passar in i min nuvarande garderob, samtidigt som det är lite fräckt och modernt.

Stylisten: Den andra kollektionen består av en svart skjorta från Dressmann. Till det ett par svarta byxor från Ellos. Under har vi kalsonger och strumpor från H&M. Det här är en väldigt svart kollektion. Det är egentligen bara det lila mönstret på strumporna som bryter av. Mer behövs inte. Svart är en färg som passar till allt och utstrålar fest och fara i samma andetag.
Markus: Den här kollektionen tilltalar mig. jag hade nog själv aldrig kommit på att bryta av det svarta med mönstrade strumpor. Det är ett vågat val, men jag är villig att prova det.
Stylisten: Den sista kollektionen är inköpt på Myrorna. En underskattad leverantör av vardagsrelaterat vintagemode. Vi har här starka uppfriskande färger som utstrålar sommar och fest. Orange och grön är förövrigt färger som matchar varandra oerhört bra. De klassiska Y-fronts kalsongerna i frotté kan även användas som shorts, utan att väcka allt för stort uppseende. Byxor är såå 2010.
Markus: Öh… NEJ!

Renovering del 3

”Markus har ett ostrukturerat råttbo på huvudet. Frisyren befinner sig i ett ingenmansland mellan hopp och förtvivlan. Markus drömmer fortfarande om att stå på en scen och skaka på hårmanen inför en extatisk publik. Hur ska vi få honom att inse att det inte är 1995 och om han inte ens har lärt sig att spela blockflöjt vid det här laget så kommer det aldrig att ske.”
Stylisten: Bristen på symmetri på huvudet hämmar balansen och går ut över kroppshållningen. Det krävs drastiska åtgärder för att reparera skadan. Om man klipper håret hårt och brutalt finns chansen att återväxten säkras. Det nya håret som växer fram kan visa sig vara både lockigt och blont.
Frisören: Det är alltid bättre att ta för mycket än för lite. Det gäller oavsett om vi talar om klippning eller hårgelé.
Markus: Whatever…

Renovering del 2

”Markus har ett väldigt utbrett och maskulint skägg som utstrålar virilitet. Problemet är att han inte har vårdat skägget och nu har det förvildats till att bli en riktig myrstack. Vi måste försöka anpassa den vilda djuriska looken, till en stil som går hem även på ett professionellt plan.  Det blir en utmaning för våra experter.”
Stylisten: Nu ska vi prata om proportioner, proportioner och proportioner. Med hårväxt som sticker ut överallt ser du ännu tjockare ut än vad du verkligen är. Är det verkligen den look du är ute efter? Vi behöver tunna ut och forma skäggväxten så att den bidrar till ett hälsosammare utseende. Jultomten ringde och vill ha tillbaka sitt skägg.
Markus: Rör inte mitt maskulina skägg!
Stylisten: Jo!
Markus: Nej!

Renovering del 1

”Markus är en 36 årig arbetslös akademiker på dagtid och en semiprofessionell snarkare nattetid. Det hektiska schemat avspeglas i bristen på stilmässigt engagemang. Kläderna har passerat bäst före datum för många år sedan och hårväxten kan härbärgera hela kolonier av levande varelser. Nu är det dags att ta steget in på arbetsmarknaden och för det behövs en vinnande stil.”
Stylisten: Du objektifierar dig själv och gömmer dig bakom rollen som skäggig soffpotatis. Ett dåligt självförtroende draperat i säckiga kläder ger inte ett bra första intryck. Vi måste prata om ditt utseende. Vi vill ha det rakt motsatta utseendet.
Markus: Ahaja.

Gnesta

I Knivsta kan man köpa SL biljetter. Det är jätte praktiskt. Man kan dock inte aktivera SL biljetter i Knivsta. Det är mindre praktiskt. Det innebar att jag idag dels fick betala min först delresa separat och dels att jag fick aktivera biljetten vid första bytet och därigenom missa detta byte. Men det finns nog någon mening med att man ska kunna köpa sin SL biljett i knivsta.
Med ett laddat accesskort i min hand begav jag mig vidare i världen. Mot nya äventyr. Jag delade pendeltåg med en kvinna som pratade i mobil om sin struma, en ung tjej som pratade i mobil om sin socialhandläggare och ”Roffe” med klirrande påse som pratade i mobil och undrade var polarna höll hus. Tåget passerade centralen och resenärerna byttes ut. Unga män diskuterade fotboll och unga kvinnor diskuterade tv. Vi lämnade storstaden och det mänskliga inslaget tunnades ut. I Södertälje bytte jag till ett mindre tåg. Utanför fönstret virvlade nygammal snö, som för att markera att än var det minsann vinter.
Tåget bromsade in och en röst förkunnade att vi levererats till en slutdestination. Jag gick in i snöfallet och tittade mig omkring. En skylt förkunnade att jag var i Gnesta. Framför mig tronade Stora hotellet. Det såg öde ut. ”Så det här är Gnesta” tänkte jag och vände hemåt igen. Det finns en gräns för hur mycket spänning man klarar av under en dag.

Kniven

Idag var jag och handlade mat på ICA. Det blev bara fabrikslagade helfabrikat. Det är så trist att laga mat åt sig själv. Det vore inte så dumt med ett arbete och en egen bostad, så att man kan börja bjuda hem folk på hemlagad mat. Vilket år som helst inser någon arbetsgivare vilken oerhörd resurs jag är. Fram till dess håller jag till godo med fabrikslagade helfabrikat.
ICA verkar förövrigt ha uppgraderat sin charmpolicy på sistone. I stället för ett leende och ett ”tack” fick jag idag ett leende och ett ”tack snälla” när jag betalade. Fast det kanske bara går så dåligt för ICA att de blir glada för minsta tillskott.

Fotonot

Igår var jag och undersökte hur solen var placerad vid en ny fotoplats. Det visade sig att man har solen i ryggen under hela dagen. Tyvärr visade min fotoutrustning återigen hur undermålig den är i mina händer. Det är som förgjort att få till ett godkänt resultat. Jag får hålla till godo med att fotografera stillåstående objekt på en meters håll i fortsättningen. Det får bli nakna kvinnor och gråsten. Mest troligt bara gråsten. Det blir kul. Grå sten.
Medan jag står med kameran i attackläge och koncentrerar mig på objektet, kommer en gubbe fram och gestikulerar samtidigt som han börjar tala om brokonstruktioner. Jag svarar ”jaha” för att visa mitt ointresse och koncentrerar mig på mitt. Efter en stund går han bort. Jag begriper inte hur människor fungerar. Det fanns all tid i världen att prata med mig om brokonstruktioner innan jag började fotografera. Hur tänker man om man pratar med ryggen på en människa, som uppenbart koncentrerar sig på någonting annat? Förväntar man sig att jag genast skall lägga ner kameran och lyssna intresserat? Människor är intressanta varelser.

Skivaffärer

Jag drömde i natt om ett besök i en skivaffär. Finns det ens kvar skivbutiker i dagens samhälle? Finns det ens skivor? Att lyssna på musik utan att bläddra igenom skivbutikens utbud är att förlora en dimension av lyssnandet. När jag började köpa skivor så provlyssnade jag aldrig på skivorna i butik. Jag gick på känsla. Ett påkostat omslag innebar ofta att det fanns ett värde i ljudupplevelsen. Ett snygg omslag och ett tufft bandfoto på omslagets baksida avgjorde saken. Att komma hem och lyssna på inköpet var alltid spännande. Jag kan inte påstå att alla inköp var lyckade, dock är det inköp gjorda på rekommendation som jag ångrar mest. Oftast fungerade min magkänsla.
Jag kan ännu minnas hur jag fingrade på Kiss LP-skiva ”Unmasked”. Det blev det första skivinköpet som jag hade inflytande över. Det är klart att ett omslag med en tecknad serie går hem hos ett barn. Men affischen som följde med i konvolutet hänger fortfarande på väggen i mitt pojkrum. Så det var knappast ett dåligt köp. Jag minns inte hur jag fick tag på Mötley Crües LP ”Theatre of pain”, men jag kan minnas att jag såg den första gången på Obs i Härnösand. Ett magnifikt omslag och Mötley Crüe hade ju förekommit på häftiga bilder i tidningen Okej, så det var ett givet köp. Efter något år insåg jag dock att Mötley Crüe inte var min grej. Då hade jag ändå haft ett Mötley Crüe ryggmärke på min jacka i lågstadiet.
I gymnasiet handlade jag regelbundet skivor. Det kunde bli några inköp i veckan. De första inköpen var Metallicas ”Ride the lightning” och Megadeths ”Killing is my business… …and business is good” på BK foto. Det var innan jag insåg att Expert vid stora torget hade det bästa utbudet av skivor i Uppsala. Även om expediten där verkade vara lite fjollig. Jag minns hur jag köpte dubbel-LP versionen av Candlemass ”Live” för endast 39 kronor. Det var ett bra köp. Jaktmarkerna utökades till Stockholm och House of kicks. En guldgruva för hårdrockare i början av nittiotalet. House of kicks distribuerade de flesta bolag som gav ut extremare typer av hårdrock och deras butik bestod av ett pyttelitet rum i en gränd i gamla stan. Där inhandlade jag bland annat Deaths tre första album på vinyl i ett svep. Jag hade dem redan på cd, men vinyl ger en bättre känsla. Dessutom var Ed. j. Repkas omslagsbilder värda ett större format. Jag kan även minnas skivor som jag har fingrat på, men låtit bli att köpa. Jag minns speciellt cd-versionen av Burzum ”Aske” med tillhörande cigarett-tändare. Den lät jag bli att köpa för att det var en spricka i omslaget. Det kan jag ångra i efterhand.
Dagens unga missar den taktila upplevelsen i att bläddra igenom skivor och den visuella upplevelsen i att ögna igenom omslagets alla vrår. Blir inte musiklyssnandet mer endimensionellt på det viset? Jag skulle aldrig betala för en ljudfil. Det är förpackningen jag vill åt.