2010 i korta subjektiva stycken

Det är dags att summera år 2010 i korta subjektiva stycken. I genomsnitt var 2010 ett riktigt skitår om man tänker efter, vilket nog har färgat återblicken.
Årets resa: Musikfestivalen Hellfest i franska Clisson innebar min första längre resa utanför norden. Om jag bortser från alla fantastiska musikupplevelser och koncentrerar mig på själva resan, måste jag erkänna att även den var intressant för mig. För första gången beställde jag en internationell resa med anslutningar och i slutändan hamnade både resenärer och bagage på rätt plats. Det gav mersmak. Förutfattade meningar om arroganta fransmän fick sig en törn. Under i princip hela resan märktes bara vänlighet och gästfrihet, trots vissa språkliga barriärer. Det var först vid hemresan som Air France kunde leverera lite arrogant personal, men det blev mest en roande petitess som gav resan färg.
Årets Don Quijote-moment: Att kämpa mot väderkvarnar i form av internetleverantören Alltele. Dessa anser att man inte behöver informera kunden om att man självsvåldigt byter abbonemangsform för kunden, skickar ospecifierade räkningar och kan inte förstå varför kunden ska ha tillgång till betalt internet under uppsägningstiden. Jag är i efterhand besviken över att jag inte fick placera ett skarpslipat svärd mot Allteles hals.
Årets akademiska besvikelse: Den icke färdigställda D-uppsatsen i etnologi. Tiden rann i väg allt för snabbt för att jag skulle hinna med. Det känns tungt att sitta med ett stort obehandlat material och misstänka att det här kunde ha blivit den bästa uppsats jag skrivit. Samtidigt som jag svikit mig själv är det ett svek mot handledare och informanter som har investerat tid i projektet, att inte färdigställa uppsatsen. Ännu ett skelett som får skramla med sina benknotor i garderoben på obestämd tid.
Årets akademiska höjdpunkt: En fil.kand i Etnologi och en fil.kand i Sociologi bekräftade på stämplat examensbevis. En personlig höjdpunkt, då jag aldrig hade trott att jag skulle arbeta mig fram till en akademisk examen. Det är svårt att tänka sig att jag var skoltrött redan i lågstadiet och rymde från skolan på daglig basis.
Årets nedköp: Att flytta från Umeå till Knivsta. Inte bara för att jag är 35 år och bor hos min mamma. Knivsta kommer alltid att vara en hållplats på väg någon annanstans. Frågan är bara var jag är på väg. Om jag är på väg någonstans.
Årets filmupplevelse: En enda man (A single man). En väldigt vacker film, trots all homoerotik. Colin Firth är alltid sevärd, då han har förmågan att spela utan att spela över.
Årets musikaliska upplevelse: Hellfest var ett musikaliskt smörgåsbord värdig en musikalisk connoisseur. Var man vände sig var det intressanta konsertupplevelser i stort och smått. Fantastisk publik. Fantastiska artister. Inte ens förlust av plånbok, glasögon och en sko kan ta bort den känslan. Det var som att se sin egen skivsamling komma till liv. Jag undrar dock fortfarande vad ficktjuven skulle ha mina rabattkuponger från ICA till.
Årets läsupplevelse: Stora boken om familjebilder var årets läsupplevelse. Det var en av få böcker som lästes utan att ha ett akademiskt syfte. Även om det fanns akademiska beröringspunkter, då boken i stort behandlar samma ämne som min kandidatuppsats i sociologi. Fast den här boken var så mycket mer. Fotografins hela historia komprimerad till ett antal informativa spadtag i myllan. Väl värd att läsa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *