Efterhängsen

Jag skriver just nu en d-uppsats om ensamboende män i urban miljö. Det får mig att skärskåda min egen situation och även revidera vissa uppfattningar jag har om mig själv. Jag trodde att alla människor ville ha någon vid sin sida. jag trodde att jag ville ha någon vid min sida. Efter ett antal intervjuer är jag inte lika säker längre. Ska jag vara riktigt ärlig så tror jag nästan att det är tvärtom. Jag tycker att det är ganska skönt att vara för mig själv. Människor irriterar mig. Jag vill inte ha för mycket kontakt med andra människor. Jag står ut med andra människor i begränsad omfattning. Det spelar ingen roll om de kommer fysiskt nära och rycker mig i näshåret eller om det sker indirekt via internet eller telefon. Hur skulle jag stå ut med att ha en annan människa vid min sida? Det finns säkert fler tankegångar som behöver undersökas. Fler intervjuer att genomföra.
Om en kundvagn föds i skogen och ingen är där, kan man då höra kundvagnen skrika?

Hur det gick med den tidigare inlämnade c-uppsatsen? Det gick bra, tackar som frågar, den belönades med högsta betyg. Det blev även betyget på kursen som helhet.

4 reaktion på “Efterhängsen

  1. Anneli

    Det där var faktiskt intressant. Tvåsamhet är kanske inte för alla. Däremot tror jag att människan behöver mänsklig kontakt för att inte skrumpna ihop helt i sin en-samhet. Fysisk kontakt frigör endorfiner (om man inte vill springa arslet av sig förstås) som tydligen är bra. Eller nåt. Om vi bortser från den fysiska aspekten så tror jag att det är ännu viktigare att kommunicera med andra. Om det är öga mot öga, via telefon eller internet spelar mindre roll. Annars är man bara skuggan av trädet som föll i skogen – det som ingen hörde.

    Svara
  2. Markus

    Allt är inte svart eller vitt. Det finns ensamhet i tvåsamhet. Mänsklig kontakt mår bra av att variera sig. Kommunikation för kommunikationens skull tror jag inte på.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *