Musikalisk resa.

Den första skiva som jag kommer ihåg att jag inhandlade var ”Unmasked” med Kiss. Det anses allmänt vara en av Kiss sämsta skivor. Jag tycker dock att det är helt okej. Innan detta inköp lyssnade jag mest på klassisk musik och opera.

När jag gick i lågstadiet i Knivsta var det Kiss som man skulle lyssna på. På samma vis var det lag på att man skulle hålla på Djurgården i idrottsliga sammanhang. Det senare var antagligen ett arv från Knivsta-Sandbergs tid. Det fanns inte plats för utsvävningar. Det här var ingenting som jag egentligen tänkte på då jag faktiskt tyckte att Kiss var bra. Jag minns att jag blev uppriktigt förvånad när jag besökte kompisar och upptäckte skivor med Depeche Mode eller Michael Jackson posters på väggarna. Jag var en lite puritan och blev uppriktigt upprörd när en kompis gick vidare i sin musikaliska utveckling och började lyssna på Accept. Hur kunde han överge Kiss?
Min egen musikaliska resa fortsatte efter en tid med Black Sabbath, Mötley Crüe och Wasp. Information om musik gick nästan enbart att få via Bagen på tv och i tidningen Okej. Det här var på den tiden Okej var en musiktidning med fylliga reportage. Jag hade struttat omkring på skolgården med ett Mötley Crüe ryggmärke en tid, innan jag faktiskt hörde gruppen. Det här var under en period när de såg häftiga ut på bild i Okej. Besvikelsen var stor när jag väl köpte skivan Theatre of pain, men det kunde jag inte erkänna för någon. Wasp kunde däremot leva upp till myten och Blackie Lawless röst kan fortfarande ge rysningar av välbehag.

Utvecklingen var dock inte spikrak. Jag hade en förvirrad period då jag i huvudsak lyssnade på musikkassetter med lastbilsförarmusik, inköpta på närmaste bensinstation. Det fanns dock guldkorn även där.
Hårdrocken gjorde senare ett återtåg in i mitt liv. I slutet av 80-talet upptäckte jag Bathory, Candlemass och Venom. Det handlade i huvudsak om kassettinspelningar från radioprogrammet rockbox i P3. Det dröjde ännu några år innan skivinköp blev vardagsmat.
När jag började gymnasiet i Uppsala kom skivköpandet igång. I början av terminen inhandlades Ride the lightning med Metallica och Killing is my business… and business is good! med Megadeth.
Det här var i samma veva som Metallica släppte sitt svarta självbetitlade album. När en klasskompis berättade att han sett Metallica på MTV ställde jag mig helt oförstående till detta. Aldrig att bandet som släppt Ride the lightning kunde synas på MTV. Jag fastnade för Metallica och Megadeth, samtidigt som jag fick en ny källa till ny musik i MTV´s Headbangers ball. Gymnasietiden var den period när jag inhandlade mest skivor. Det brukade bli två LP-skivor i veckan ungefär. CD-skivorna hade ännu inte tagit över helt. Jag lyssnade aldrig på skivorna i butiken innan jag köpte dem. Det blev mer spännande på det viset. Min först cd-skiva blev Horrorscope med Overkill. Inget direkt lyckat köp. Det blev dock fler cd-skivor i samlingen.
Nu är jag tusen år gammal och lyssnar bara på bra musik. Jag kan se på den lille pojken som bara lyssnade på Kiss och le. Man missar väldigt mycket bra musik om man går omkring med skygglappar.

3 reaktion på “Musikalisk resa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *