månadsarkiv: mars 2010

Älska gud

På väg till affären upptäckte jag detta budskap i snön. Samma dag beställde jag en blankett för utträde ur Svenska kyrkan. Olika falla ödets lott.
Jag är inte religiös, men jag kan finna nöje i sakrala miljöer. Jag har sett medlemskapet i Svenska kyrkan som att jag stödjer ett bevarande av dessa miljöer. Det finns dock så pass mycket annat som jag inte kan stödja i organisationen. Den senaste tidens händelser i Bjästa blev den sista avgörande droppen i en överfull bägare. Jag är inte religiös, men i min värld låter man inte den svage stå ensam. Det är tydligen inte så självklart i den religiösa miljön.

Bandy-SM

Jag var till Uppsala i förra veckan. Det var bandy-sm. Det har ingenting med bdsm att göra så vitt jag vet. Populärt verkade det vara i varje fall. Bandy. Jag fotograferade bussar.

Operation barndom

I mina tidiga år lyssnade jag mest på klassisk musik och opera. Det var vad som fanns i skivhyllan. Min pappa hade en stor samling med opera och klassisk musik. Året efter min födelse dog han och det som fanns kvar av honom var en skivsamling. Min mamma har inget egentligt musikintresse som kunde avspeglas i skivsamlingen. Jag fick således lyssna på klassisk musik och opera. Medan andra små barn nynnade på populärmusik, så nynnade jag på Beethovens ”femma”.

Det kan låta som att det inte fanns några alternativ för mig, men det är nog fel. Jag har tidiga minnen av att ha sett uppsättningar av Carmen och Trollflöjten på tv. Det borde kräva någon form av aktivt val, även hos ett litet barn. Jag tror inte att jag nynnade på Habanera dock. Jag minns att den som spelade Carmen ”snittade” en motspelare i pannan med kniv och det gjorde stort intryck. Brunetter har sedan dess en speciell plats i mitt hjärta.

Trollflöjten fick jag även se på scen i samband med något skolarrangemang. Det är svårt att inte imponeras av Nattens drottnings aria. Det är klart att man dras till den mörka sidan.

Steget från opera och klassisk musik till hårdrock är inte långt och det finns många gemensamma beröringspunkter. Det finns en teknisk skicklighet som kräver engagerade lyssnare, samtidigt som det är klichéfyllt och festligt. Och den mörka sidan har alltid den intressantaste musiken.

Min pappa och jag har samma syn på musik, även om våra skivsamlingar ser olika ut. Han menade att musik ska höras på hög volym. Det passar mig och min skivsamling utmärkt.

Musikalisk resa.

Den första skiva som jag kommer ihåg att jag inhandlade var ”Unmasked” med Kiss. Det anses allmänt vara en av Kiss sämsta skivor. Jag tycker dock att det är helt okej. Innan detta inköp lyssnade jag mest på klassisk musik och opera.

När jag gick i lågstadiet i Knivsta var det Kiss som man skulle lyssna på. På samma vis var det lag på att man skulle hålla på Djurgården i idrottsliga sammanhang. Det senare var antagligen ett arv från Knivsta-Sandbergs tid. Det fanns inte plats för utsvävningar. Det här var ingenting som jag egentligen tänkte på då jag faktiskt tyckte att Kiss var bra. Jag minns att jag blev uppriktigt förvånad när jag besökte kompisar och upptäckte skivor med Depeche Mode eller Michael Jackson posters på väggarna. Jag var en lite puritan och blev uppriktigt upprörd när en kompis gick vidare i sin musikaliska utveckling och började lyssna på Accept. Hur kunde han överge Kiss?
Min egen musikaliska resa fortsatte efter en tid med Black Sabbath, Mötley Crüe och Wasp. Information om musik gick nästan enbart att få via Bagen på tv och i tidningen Okej. Det här var på den tiden Okej var en musiktidning med fylliga reportage. Jag hade struttat omkring på skolgården med ett Mötley Crüe ryggmärke en tid, innan jag faktiskt hörde gruppen. Det här var under en period när de såg häftiga ut på bild i Okej. Besvikelsen var stor när jag väl köpte skivan Theatre of pain, men det kunde jag inte erkänna för någon. Wasp kunde däremot leva upp till myten och Blackie Lawless röst kan fortfarande ge rysningar av välbehag.

Utvecklingen var dock inte spikrak. Jag hade en förvirrad period då jag i huvudsak lyssnade på musikkassetter med lastbilsförarmusik, inköpta på närmaste bensinstation. Det fanns dock guldkorn även där.
Hårdrocken gjorde senare ett återtåg in i mitt liv. I slutet av 80-talet upptäckte jag Bathory, Candlemass och Venom. Det handlade i huvudsak om kassettinspelningar från radioprogrammet rockbox i P3. Det dröjde ännu några år innan skivinköp blev vardagsmat.
När jag började gymnasiet i Uppsala kom skivköpandet igång. I början av terminen inhandlades Ride the lightning med Metallica och Killing is my business… and business is good! med Megadeth.
Det här var i samma veva som Metallica släppte sitt svarta självbetitlade album. När en klasskompis berättade att han sett Metallica på MTV ställde jag mig helt oförstående till detta. Aldrig att bandet som släppt Ride the lightning kunde synas på MTV. Jag fastnade för Metallica och Megadeth, samtidigt som jag fick en ny källa till ny musik i MTV´s Headbangers ball. Gymnasietiden var den period när jag inhandlade mest skivor. Det brukade bli två LP-skivor i veckan ungefär. CD-skivorna hade ännu inte tagit över helt. Jag lyssnade aldrig på skivorna i butiken innan jag köpte dem. Det blev mer spännande på det viset. Min först cd-skiva blev Horrorscope med Overkill. Inget direkt lyckat köp. Det blev dock fler cd-skivor i samlingen.
Nu är jag tusen år gammal och lyssnar bara på bra musik. Jag kan se på den lille pojken som bara lyssnade på Kiss och le. Man missar väldigt mycket bra musik om man går omkring med skygglappar.

Jag har den äran

Idag fyller jag år. Jag är en av få som firar min födelsedag. I år firade jag genom att skänka en slant till Läkare utan gränser, Rädda barnen och Stadsmissionen. Sedan köpte jag glass åt mig själv. En riktigt livad dag.